Hemåt på egen tass...!
Igår morse gick vi ut en tidig morgonpromenad. Det såg ut att bli en härlig dag så jag tänkte mig en ordentlig runda. Katrina var dock av en annan uppfattning. Där jag hade tänkt svänga vänster ville hon höger. OK då, tänkte jag. Det får bli en kortare runda då, så kan hon springa en stund på fotbollsplanen, tänkte jag. Så gick vi in på fotbollsplanen där vi ju brukar vara. Denna är inhägnad men med en öppen grind i en annan del inte i direkt anslutning till planen. Detta brukar fungera utmärkt då Katrina vanligtvis håller sig nära mig och kommer när jag ropar. Inte denna gången dock...Hon började snabbt trippa mot utgången och lyssnade inte på mig när jag ropade. Jag efter...! Ut på parkeringen, ut på vägen, (vilken inte är så trafikerad på en lördagmorgon)ner till badplatsen. Katrina var noga med att kolla så att jag var efter men hon småsprang hela tiden på väg hemåt. Jag kände mig rätt lugn när hon hade kommit ner till stranden. Hon vet precis hur hon ska gå för att komma hem så hon följde hela tiden vägen vi brukar gå. I det läget ringde jag till mormor och bad henne gå ner till högskolan och möta Katrina. Det jag tänkte på är Polhemsgatan och trafiken där. Visserligen var det lugnt med trafik så tidigt men...Det var så tydligt att Katrina skulle hem och hon lyssnade inte på mina lockrop däremot kollade hon hela vägen bakom sig så att jag var med fast på behörigt avstånd. Då satte jag mig på huk och gnällde lite. Då stannade lilla K och kom mot mig och stannade så att jag kunde koppla henne. Naturligtvis berömde jag henne men lite malde jag allt sedan när vi gick om att man inte får gå iväg själv på detta sättet. Snacka om pulstopp en lördagmorgon. En bit bort kommer mormor som kan andas ut när hon ser mig och en kopplad Katrina. Hon ville hem det var tydligt. Jag skulle ha läst henne bättre redan när hon vek av hemåt. Hon hittar överallt den damen. Kan vägen hem. Hade hon fått trippa på själv så hade hon gått hem och förmodligen stannat vid porten. Fast det är ju det där med TRAFIKEN...!
På eftermiddagen tog vi en promenad ut till Saltö. Solen sken från en blå himmel så täcket hoppade vi över. Oh, vad härligt, nu kommer våren!
Idag har det varit kanonväder hela dagen. Vi har varit ute på flera timmars långpromenad och spanat efter vårtecken. Snödroppar hittade vi och massor med spännande dofter såklart. Idag har lilla K gått i sele och hon är så nöjd med det sååå!
Utan täcke på väg till Saltö...
På spaning efter vårtecken...
Lilla snödroppe så fin...!
På grusig väg...
Vilka äventyr Katrina utsätter sig för.I fredags så gick jag och min man en runda,bakom oss gick Izza vår katt. När hon var trött så jamade hon och hoppade upp i husses famn.Vi fick vända hemåt då vi var rädda att Izza inte skulle hitta hem.Vi vill inte att hon skulle gå vilse i skogen.Världen är så stor så stor för en liten katt./aktp
Ser härligt ut med snödropparna!
Om du redan från början gått åt andra hållet - tror du att hon verkligen gått ifrån dig då eftersom hon hade koll på dig? Men visst är det en riktig pulshöjare när de drar - särskilt om det är efter något som flyr ifrån dem.... Härligt när de är tillbaka igen. >Men det är väl bara till att lägga fokus på träning antar jag - ska bli det när det blir bättre väder här med. I Solna har vi fortfarande hur mycket snö som helst.....
Huga.....Nikki kom lös en gång när jag tappade kopplet och drog sig längre och längre ut mot stora genomfartsvägen....så svängde hon av upp mot bondens gård...lika mycket huga..med alla katter som bor där!
Tillslut vände hon i alla fall, va glad man blir.
Vilka härligt våriga bilder!! Väldigt avis! Här har vi fortfarande så mycket vinter.
-Mitt liv som matte är en blogg om mig, en matte i den vackra staden Karlskrona, som en vårdag 2010 bestämde mig för att adoptera en greyhound från Irland. Första mötet med greyhoundflickan Katrina var på Arlanda den 12:e juli 2010. Då blev jag hennes matte och hon min lilla skatt.. Under hösten 2010 började jag tänka tanken att Katrina borde få en fyrbent kompis. Så var den processen igång och efter nyår så började jag titta på greyhounds som då var aktuella för adoption genom NeverNeverland, som är den svenska djurrättsorganisation ,som jag har adopterat Katrina genom. Scilla kom till Sverige, 12:maj 2011 , precis 10 månader efter Katrinas ankomst. Scilla fick bo i bästa jourhemmet fram till den 2:a juni då jag hade möjlighet att hämta henne. Nu är jag dubbelmatte. Du som vill är välkommen att följa med i min blogg om mitt vardagliga matteliv tillsammans med mina båda irländska prinsessor..