Det där med mat är en viktig fråga. Katrina äter oftast med god eller mycket god aptit. Korta perioder har hon varit lite mer kräsen och inte ätit upp allt på en gång men oftast så går allt ner bums. Hon kan till synes vara helt borta med vinden i något soffhörn men ena örat är alltid riktat mot köket och ljudet av kylskåpsdörren eller prassel i någon påse. Så står hon bara där vid sidan, säger mormor. Hon är ett matvrak helt enkelt, säger morfar. Det är fullständigt omöjligt att smussla med något. Däremot så tigger hon aldrig vid bordet. Hon är bara i närheten utan att visa några anspråk. Fast det beror också på att hon vill ha sällskap. Jag ska inte beskylla henne för att vara totalt matfixerad. Lilla huset är en bra plats när jag är i matrummet. Hon följer med var man är det lilla gullet.
Idag har det varit lite kyligt igen så täcket åkte på igen. Våren kom visst av sig lite. Katrina var färdigklädd när jag hämtade på dagis. Kramade om pappa lite extra idag och då kom det en liten nos emellan som så glatt absolut ville tränga sig fram och vara med på pusskalaset. Hon bjuder på glädje och skratt vårt lilla hjärta. Hon är betydelsefull i dessa tider...
En väldigt trevlig nyhet är att en kollega nu har bestämt sig för att adoptera en liten fyrbent vän genom NNL. Ett underbart litet hjärta får sin alldeles egna matte som kommer att älska henne så mycket, så mycket. Detta blir så bra, så bra och mycket, mycket spännande. Snart så...Nu planeras det för resa, bädd och allt som ska till så här i väntans tider. Återkommer till denna glädjande tillökning här på bloggen.

Vårbild från söndagens promenad...