På min cykelväg till jobbet i morse mötte jag lilla Tuva och matte Helene på morgonpromenad. Jag har spanat i flera dagar efter dem och nu så fick jag äntligen träffa den lilla irländska sötnosen. Alldeles ljuvligt gullig! Mycket valp fortfarande är det här. Tuva var generös med hälsningspussar. Hon går inte till alla säger matte så jag känner mig så märkvärdig så. Allt går hur bra som helst rapporterar matte. Tuva är ännu väldigt mycket valp och lär sig allt från början i sitt nya hem och alla nya omgivningar. Precis som Katrina var i början så har hon svårt att kissa överallt. Det är väl någon revirgrej det där. För Katrina släppte det efter ett par veckor och hon vågade sätta sig där hon ville utan att "titta över axeln". Tuva har knutit an till sin matte och sina andra människor. Mattes säng är tryggast att sova i på natten. Hon har en trädgård där hon är ibland som hon kan springa lös i. Tuva lystrar redan till sitt namn och kommer till och med på inkallning berättar matte. Att Tuva redan är en mycket älskad liten lurcherflicka råder det inga tvivel om. Hon har helt enkelt kommit som en underbar liten vårfläkt och ett härligt liv ligger framför denna lilla pepparkornsögda fröken. Vi måste ses på promenad någon dag så att tjejerna får träffas!

Lilla söta fröken Tuva...!


Ett öra upp och ett ner...


Tuva trivs i Karlskrona...