Det var ett tag sen! Influensa har härjat i min kropp och jag har varit dålig och känt mig hur eländig som helst länge nu. Det började förra söndagen. Försökte låtsas som att jag inte var sjuk men på måndag kväll var jag tvungen att kapitulera för sjukdom och sjukskrev mig från jobbet resten av veckan. Det var flera år sen sist. Nu har en vecka gått och jag är tillbaka på jobbet men jag är minsann inte i form. Trött och ruggig. Bättre är jag men inte frisk. Nu har både sonen och kollegorna varit på mig om att jag nog får söka sjukvården och höra efter vad en läkare tycker. Jag får väl hasa dit i morgon...
Flickorna har varit snälla som lamm hela veckan. De har vetat att matte har behövt support och har turats om att ligga i närheten. Scilla är den som mest ligger i närheten. Mormor har funnits till hands som vanligt och sett till att det har fått långpromenad på dagen och en lite kortare promenad på eftermiddagen. Själv har jag med möda och besvär tagit morgonrundan och sista kvällskisset. Utöver min sjukdom så hade jag ett annat litet orosmoln på himlen under veckan som gick. Någon, och då tror jag att det var Katrina, tog förra söndagen en ganska stor och tom olivoljeflaska ifrån en kasse som står i köket. Jag samlar sådant som ska återvinnas där. Att denna tunga flaska skulle erövras trodde jag inte men nu gjorde den det i ett obevakat...Korken i metall var söndertuggad och plastgrejen som sitter i flaskan. Som jag fick ihop det så saknades en del av metallkorken och jag blev så rädd att den skulle ställa till skada. Ringde veterinären på måndagen som sa att det bara är att hålla koll och ha is i magen. Sånt där kan ligga i magsäcken i en vecka. Det kan ju gå illa sånt där med grejor som fastnar och skadar. Nu har ingen visat något tecken på att må dåligt. De äter och dricker som vanligt och utgifterna kommer som de ska. Så jag hoppas att det ska vara lugnt med detta nu när det har gått nio dagar. Mammas väninna berättade en historia om en stor hund som hennes dotter kände till. Hunden hade ätit upp en hel påse med 30 värmeljus. Med aluminiumhållare och allt. Hans matte och husse var förtvivlade. Nu gick detta fall bra till slut för de kunde räkna hem 30 ljusformar som kom ut efter hand den naturliga vägen. Vilken story!
Försiktighet råder med att ha saker framme. Det är mer sådana här tilltag nu i det här huset med två stycken som känner sig varma i kläderna. Varmast är lilla K. Hon tror nog inte att hon har varit någon annanstans tänker jag ibland. Hon är så trygg och hemtam. Sen har hon visserligen sina situationer i miljö där hon inte känner sig så bekväm. Men hemma med matte och sin familj är hon självklar. Lilla Scilla är så duktig och lär sig mer och mer av hur livet ska vara här. Mormor säger att Scilla är mycket längre kommen i sin utveckling än vad Katrina var motsvarande tid hon hade varit här. Jag tycker att det är svårt att säga då de är så olika. Så lika men ändå så olika. Scilla är ännu osäker på om hon ska bli lämnad. Det ser man i hennes frågande blick. Jag berättar varje dag för henne att vi alltid ska vara tillsammans. Vad gjorde jag utan min två Greyhoundflickor? Min rikedom på jorden.

Stilla höstpromenad i influensatid...