Det är mörka tider. Kolsvart första rundan och lika svart på kvällen. Aktivitetsnivån blir därefter i dessa tider.
Sjukdom och elände har ju inte heller bidragit till så mycket kul de senaste dagarna. Tack och lov så är lilla Scilla på bättringsvägen. Efter ett par oroliga dygn så ville hon igår ha både vatten och mat. Vätskan är ju viktigast. Maten får vi ta i små doser. Lilla K står i första ledet när Scillas mat kommer fram. Scilla talar då bestämt om att det är hennes. Annars är det inte så mycket fart i henne då hon är lite medtagen och trött. Vi är ju vana vid full fart på henne. Det får trots allt bli en tur till hagen idag då Katrina behöver springa av sig lite. Jag känner mig så tacksam och glad över att Scilla är bättre. Jag har varit så fruktansvärt orolig. Mormor är ännu oroligare än jag. Hon är så fäst vid Scilla. Det är nu sex månader sedan hon kom till Sverige vår lilla Sammets-Scilla. Det får aldrig hända henne något hemskt.