Hon är (nästan) alltid först den lilla svarta. Släpper dem, som sagt, alltid i entrén när vi kommer hem och sen springer de på loftgången fram till vår ytterdörr. För det mesta så vinner lilla K. Men hon kämpar väl den lilla och hon är nog lika glad ändå trots "förlust". Idag tog vi en promenad till fotbollsplanen fram och tillbaka. Jag upplever att Katrina inte är riktigt nöjd med släppen i hagen och parken. Hon behöver springa fritt i varv utan störningar. Vi hoppade in på planen hon och jag medan Scilla fick stå över och vänta utanför med Rolf. Hon gillar inte riktigt att bli lyft hur som helst Scilla så det är lite knepigare att få in henne över staketet. Katrina är lite mer "oöm" så det går bara bra att lyfta över henne. Scilla har inte samma sätt att röra sig på heller. Hon skuttar och leker mer och då räcker hagen och parken utmärkt. Och se där! Hon springer som sjutton i stora varv, lilla K och sen är det bra och hon är nöjd och glad och går med svansen i vädret hela vägen hem. Hon gillar det där. Det märks på henne. Vi får gå dit lite oftare nu när fotbollssäsongen är slut och innan det blir för blött på planen.
Nu vilar vi framför Tv:n. Det är bra söndagsprogram tycker jag. Om detta bryr sig dock inte Scilla och lilla K. De myser i soffan bredvid sin TV-tittande matte.

Alltid först...