Idag har vi hämtat 16 kilo fruset käk hos Nordics återförsäljare. Den maten räcker i 14 dagar här hemma. När den där kartongen kommer in i huset så talar Scilla om att den är hennes. Det doftar blod om kartongen. Scilla gör sig märkvärdig och morrar åt Katrina. Hon i sin tur gör ingenting. Hon bara står där och fattar ingenting. "Vi brukar ju få båda två" verkar hon tycka. Det där tramsiga morrandet återkom idag flera gånger medan jag plockade in korvarna i frysen. Då tyckte jag att det fick vara bra och sa till Scilla att hon fick sluta med de där dumheterna. Jag läste några ramsor för henne med allvar i rösten. Absolut ingen stor affär men tillräckligt för att hon skulle fatta galoppen. Katrina tog väldigt illa vid sig när hon hörde detta allvar i min röst så hon smög undan till kökssoffan. Scilla stod kvar och hängde med huvudet som en vissen tulpan. Det gick nog in tror jag att det inte var önskvärt uppförande. Vi får se nästa gång. Det är något som triggar med den där kartongen...
Nu har vi klippt alla klor och alla är nöjda och glada. Frid råder medan matte spelar wordfeud med sina lekkamrater. Tjejerna ligger ända mot ända i min säng. Scilla närmst sin matte förstås. Snart är det läggdags på riktigt men först ska jag ta itu med disken i köket och sen ut i regnet för sista kvällskisset förstås.

Ända mot ända...