Idag fick vi vackert vända om på morgonpromenaden när bommarna vid järnvägsspåret vi brukar passera inte fälldes upp. Morgonjäktat folk började krypa under bommarna. Men aldrig att jag gör det med tjejerna. Inte annars heller för den delen. Lilla K frågade på sitt sätt varför går vi på detta viset? Hon pratar med hela kroppen, söker min blick och spelar med öronen. Hon är så rolig med sitt sätt att kommunicera hela tiden. Scilla bara lufsar med. Hon tänkte nog inte på att vi vände tillbaka samma väg ens.
Mormor mötte upp med tjejerna utanför mitt jobb men idag på ett annat ställe än vanligt. Scilla hade sett min cykel direkt och parkerade sig där med fullt fokus mot dörren. Hon såg mig först och direkt. De har så olika fokus i olika situationer. Scilla är så uppmärksam på vad som händer runt henne men hon har ingen direkt aning om var vi är. Hon bara hänger med liksom. Katrina hittar överallt och har järnkoll på vägarna vi går.

Så lika men ändå så olika...