Lördagen bjöd på ösregn. Det är helt OK om det innebär att det är slut med snö nu. Ju mer regn, ju snabbare försvinner snön. Sen ska det bli sol och vår är det ju tänkt. Annars har det varit mysigt med snön när den har varit mjuk och kul att leka i för tjejerna. Nu blev det helt plötsligt skare på snön och det går ju inte alls. Scilla blev alldeles till sig när hon upptäckte detta. Hon kunde inte ta sig fram alls tyckte hon och än mindre sätta sig. De är känsliga min töser! Regnandet under gårdagen inbjöd inte till någon längre promenad. Vi hann med en hyfsad runda på morgonen men senare var det värdelöst. Det gjorde att Scilla fick ett litet ryck inomhus på eftermiddagen. Det är så det blir. Man får inte var pedant! Hon är så roligt min lilla pajas. Katrina finner sig mer i omständigheterna och smyger undan och myser. Annars får vi kompensera så gott det går med att gömma godis och plocka fram tuggben och så. Det måste ju hända något. Tur att vi har varit i hagen ett par gånger innan i veckan. De var med mig och handlade också igår. Bilen är ett mysigt ställe att hålla till i när det öser ner. De ligger där bak och snurrar ihop sig tätt tillsammans. Det immar igen på rutorna och tittar någon in lite hastigt kan de tro att det ligger två fläckiga kattdjur där bak i skuffen.
Här om dagen ringde Lena och tyckte att jag favoriserar Scilla genom att mest lägga ut bilder på henne. Jag tycker att det är jämnt fördelat här på bloggen men på fb kanske jag har lagt ut lite fler bilder på Scilla på sistone. Får tänka på detta :) Katrina hade ju stort utrymme från början när hon var själv. Så Scilla ligger ju efter kan man säga. Mormor brukar också oroa sig över att Katrina skulle bli undanskuffad då Scilla tar mycket plats. Har funderat på det där...Scilla kräver mycket plats. Hon söker kontakt, tränger sig fram och manar med tassarna om uppmärksamhet på ett mycket mer påtagligt sätt än Katrina. Hon pratar med ögonen och vill ofta ha bekräftelse på olika sätt. Hon är den som alltid är fysiskt närmast. Hon har behov av det och får också mycket uppmärksamhet just därför. Hon är till exempel alltid först på plan hos mig i sängen på morgonen när vi vaknar. Då vill hon gosa. Katrina är på ett annat sätt och har varit det hela tiden. Scilla har "tvingat fram" henne kan man säga. Hon håller sig mer framme nu när hon har konkurrens. Det är bara bra. Hon kommer annars liksom stillsamt förbi för ett litet kel då och då. Vissa kvällar smyger hon upp till mig i sängen och visar att nu ska jag ligga här i natt. Ofta så får jag söka upp henne och mysa lite. Det älskar hon! Det gör jag inte med Scilla på samma sätt. Hon behöver sina stilla stunder ifred på de platser hon vilar på. Det är många situationer som jag får behandla dem olika på. De är lika i sitt rastypiska uttryck men så olika som personligheter. Men Katrina är inte styvmoderligt behandlad på något sätt. Hon är självklart min för all tid och evighet och har min kärlek från nosknopp till svanstipp utan förbehåll. Min lilla svarta skatt! Det gäller även min lilla vita stjärna! Jag lär inte komma undan...!

Min svarta skatt...


Min vita stjärna...!