Scilla vill inte äta idag. Då och då händer det att hon inte vill ha mat. Då kan jag vara säker på att det bubblar och låter i hennes mage. Hon ligger och känner efter och lyssnar på sin mage och äter inte förrän bubblet har gått över. Lilla hjärtat...
Igår var vi ute i Vämöparken. Släppte tjejerna i en angränsande hage till den som vi brukar vara i. Denna hage är en betydligt större inhägnad. Inte överblickbar som den vi brukar hålla till i. Okänt stort område där de inte har begrepp om var stängslet går. Tänkte testa dem lite med hur de skulle hålla sig till mig och komma när jag ropar. Det gick som helhet väldigt bra. Dock tog jaktlusten överhand där ett tag. Kaniner är det gott om här och så även i denna hage. Mina töser blir som förbytta i denna stund. De sprang i par runt ett stort buskage som tokiga. De har en hållning som talar om att nu är det allvar. Katrina är ursnygg när hon spänner upp sig och fokuserat styr runt. Om man nu får säga så... Stackars kaniner! Hur som så kom de efter mig när jag gick åt ett annat håll. Först Katrina och sen Scilla. Det jag ser då är en lång illröd blodig sträng på ena sidan av Scilla. Hon gnäller lite när hon forcerat springer mot mig. Adrenalinet har ju pumpat i dem där ett tag och då är det inte säkert att man känner av om man skadar sig. Ser framför mig veterinär, dränage, operation och allt en stund där och hinner tänka att jag måste hålla mig lugn. Ropar på Katrina och kopplar henne. Duktiga tjejen! När jag väl kommer åt att titta på Scilla ordentligt så är det bara ett rivmärke. Blod och vit päls ser riktigt läskigt ut. Tvättade av såret när vi kom hem. Troligen var det en taggig buske som orsakade detta under kaninjakten.
De var trötta när vi kom hem och idag ligger de för ankar. Det regnar ute och är helmulet. Hoppas att Scilla ska äta efter den regnväderspromenad som vi snart ska ta...

Flicka med bubbelmage...