Har de fått mat? Jag var tvungen att ringa till mormor och fråga om detta när jag kom hem efter träningen som startade idag. Lite senare än vanligt blev det. Katrina stod och gnällde och tittade stint på mig vid matskålen här medan jag ordnade med lite mat till mig själv. Jo men! De var utfodrade. Men försöka duger... Lilla Scilla sa ingenting. Hon bara tittar storögt och vill vara nära och bli kliat bakom öronen. Mina små hjärtan! De har promenerat sammanlagt två och en halv timma idag så nu kryper vi upp i soffan och har onsdagskväll!

Skönt att vara nära...

De har fått ben idag så de behöver inte ha något mer nu idag förutom kvällsmat, sa mormor. Tjejerna hörde inte detta kan jag bestämt säga. Jag har en liten "diversebutik" på en bricka uppe på kylskåpet med ben och godis. Katrina är den som först brukar påpeka att hon är sugen på något att tugga på och den lilla vita hakar på. Rätt vad det är så står de där båda två och ställer frågan med näbben riktade upp mot brickan uppe på kylen. Igår fick de varsin köttbulle av torkat färskfoder som tjejen i djurbutiken bjöd på när jag handlade mat. Det var en nyhet från Nordic och vi fick sex köttbullar. De var fantastiskt goda tyckte tjejerna och vi har nu fyra kvar i påsen till lämpliga tillfällen. Det ligger flera ointressanta tuggben och dräller här hemma. Dessa ben betraktas som nödproviant som de tar till när det kniper och matte är snål. Katrina brukar ibland angripa ett nödben med ett missnöjt uttryck och läte. Men man kan inte alltid få som man vill så nu får det vara bra för ett tag. Om det krävs får de ta till reserven...

Förrådet...

Idag fick vi vackert vända om på morgonpromenaden när bommarna vid järnvägsspåret vi brukar passera inte fälldes upp. Morgonjäktat folk började krypa under bommarna. Men aldrig att jag gör det med tjejerna. Inte annars heller för den delen. Lilla K frågade på sitt sätt varför går vi på detta viset? Hon pratar med hela kroppen, söker min blick och spelar med öronen. Hon är så rolig med sitt sätt att kommunicera hela tiden. Scilla bara lufsar med. Hon tänkte nog inte på att vi vände tillbaka samma väg ens.
Mormor mötte upp med tjejerna utanför mitt jobb men idag på ett annat ställe än vanligt. Scilla hade sett min cykel direkt och parkerade sig där med fullt fokus mot dörren. Hon såg mig först och direkt. De har så olika fokus i olika situationer. Scilla är så uppmärksam på vad som händer runt henne men hon har ingen direkt aning om var vi är. Hon bara hänger med liksom. Katrina hittar överallt och har järnkoll på vägarna vi går.

Så lika men ändå så olika...

Mamma ringde mig i fredags eftermiddag bara för att meddela att dagis hade stängt för veckan och att flickorna var hemlämnade. De hade fått mat och var jättetrötta efter en stadsrunda med mormor då de hade varit och lyssnat på Marinens musikkårs spelning. Mormor var lyrisk över hur duktiga flickorna hade varit bland allt folk och andra hundar. Jag hade kunnat ha med mig dem i kyrkan, sa mormor stolt. Dessutom hade ekipaget som vanligt dragit folks blickar till sig och det är ju väldigt kul. Tjejerna hade haft prinsesshalsbanden på sig såg jag när jag kom hem. Mormor hade bytt till dem.
Fint ska det vara!
Helgen har bjudit på grisknorr. Duktiga flickor får någon gång ibland grisknorr. Inte ofta men det händer. Vanligtvis kör vi med vita tuggben i olika skepnad här. Men ibland så händer det och då är det så ljuvligt gott!

Grisknorr på G...

Scilla är halt idag på höger fram. Ingen synlig skada eller smärta när jag tittar och känner. Det där har vi haft tidigare här. Sist var det Lilla K har jag för mig. Något har hänt. Vi avvaktar och vilar lite. Ingen lång runda idag alltså. Det har regnat och blåst så vi missade inte så mycket. Matte har ikväll bjudit på små goda tuggben. Två var till och med.

Lite gott ska det vara!

Fem i morse ville Lilla K ut så det var bara att kliva i träningsoverallen och ge sig ut på morgonpromenad. Det är ju Katrina som är pratmakaren av de två tjejerna. Den lilla vita bara står där och tittar och förutsätter att jag fattar vad hon vill. Det bullrade lite i magen hörde jag så det var därför som det var lite oroligt. Det är kanske värmen som påverkar. Nu vilar friden här. I kväll ska vi lägga oss tidigt tror jag. Är ovan vid att vara uppe och kuta i gryningen.

Morgonpigg...

Första dagisdagen avklarad. Alla är nöjda och glada efter dagen. De har varit så duktiga, sa mormor när hon och flickorna kom och mötte mig på halva vägen efter jobbet. De vet att de ska möta mig. Särskilt Scilla är helt fokuserad på att jag kan komma där på vägen. Ser på långt håll hur hon spejar efter mig och jag läser på hela hennes hållning precis det ögonblick hon får syn på mig. Känner att jag blir helt lycklig i hela kroppen. Hon är så himla gullig den lilla vita. Sen är de ju jätteglada båda två förstås och Katrina "pratar" och är så glad och gullig hon också, mitt lilla svarta näbb. Nu är de trötta här och säger att de inte vill ha mer promenader idag.

Nöjda med dagen...

I morgon är det vardag igen och "dagisdag" för tjejerna. Hur ska detta nu gå? säger mormor som tycker att båda flickorna springer efter mig hela tiden. Det blir säkert inga problem men de gillar att vara hemma med mig. I fem veckor har vi haft det gott tillsammans. Fast snart är vi inne i vardagsrutinerna igen.
Värmen har varit påtagligt besvärlig de senaste dagarna. De gör helst inte så många knop i värmen. Kvällspromenad är bäst och en tur till hagen när det har svalnat lite. Inga tokrusningar denna gången men ändå skönt att få hasa runt en stund och kanske skutta lite i gräset. En och annan godbit brukar man kunna hitta där också...

Inga tokrusningar denna gång...

Kommer ni ihåg leken "knorren på grisen"? Den lektes på barndomens kalas. Man skulle med förbundna ögon placera en knorr på en, på stort papper, uppmålad gris som var uppsatt på en vägg. Det sattes ett litet kryss på pappret där man satte sin knorr. Den vann som som kom närmast där man förväntar sig att en knorr ska sitta. Kom till sak nu då...! Jo, jag tänker på den leken när jag går en av mina promenader med två koppel i den ena näven och en full b-påse i den andra. Jag lämnar Polhemsgatan, svänger in Blå port, passerar Friskis och Svettis, svänger in mot stan på vattensidan, vandrar infarten , följer gästhamnen, handelshamnen, Aspöfärjan, Stumholmsbron. Någonstans på denna sträckan händer det och det finns ingenstans att slänga påsen/påsarna! Förrän i höjd med Stumholmskanalen. Där öppnar sig plötsligt en valmöjlighet, ingen annan plats skådad, av en hel hop med skräpkorgar! Har man kanske lekt leken och med förbundna ögon placerat ut dessa kärl? Oj, så tokigt det blev...

Och överallt detta krossade glas. Vecka ut och vecka in...

Ekorrar är det mest spännande som finns! Retfulla är de också när de kvickt rör sig upp i trädet. Man kan bli alldeles förskräckligt upprörd över en sådan där liten en...

Med koll upp i trädet...

Idag har vi gjort en liten utflykt till Brunnsparken i Ronneby. Mormor hängde med och vi tog fikakorgen med oss. Tjejerna fick efter skön promenad i parken sin lunch på gräsmattan. Hade torkade färskfoderburgare med mig. Toppen en varm utflyktsdag som denna. Dessa burgare gillas skarpt! Inte en enda smula lämnas kvar. De är lite dyra de där. 15 kronor per styck. Men det må vara hänt. Det är inte så ofta vi äter ute.

Vilar i Brunnsparken...

Min allra svartaste långnosa har silver på nosen och kring ögonen. Helt plötsligt ser man det där silvriga i pälsen som jag själv för några år sedan upptäckte i mitt hår. Hon är så fin min svarta, kloka och pratsjuka lilla skatt.

Min älskade och första Irländska!