Peder...!
När jag adopterade Katrina genom NNL fick jag en hel del nya kontakter och trevliga bekantskaper med andra adoptörer. Genom NNL:s hemsida, blogg och forum samt genom facebook kan jag ta del av andras berättelser om sina fyrbenta familjemedlemmar och följa deras liv tillsammans. Vissa fyrbenta har jag fastnat för speciellt. En av dem är Peder som fanns tillgänglig för adoption samtidigt som Katrina. Peder är en blå, vacker greyhoundkille som numera är norrman. Katrina och Peder kom tillsammans till Sverige. Det var årets varmaste dag då den 12:e juli förra året. Katrina och Peder var mycket påverkade av hettan och fick blöta handdukar över ryggen då de kom ut från sina transportburar. Jag tror att Peder hade det besvärligast i den fruktansvärda värmen då han är en stor muskulös hane. Mer muskler som ska syresättas helt enkelt. Peder fick bo i jourhem en period innan han fick komma till sin alldeles egna familj i Norge. I sin familj har han också en hundkompis i Knud som är en ung salukihane. Knud är mycket, mycket söt och busig. Det senare har jag förstått genom matte Kristin. Dessutom är Knud fjärrkontrollexpert vilket inte är så uppskattat. Kristin som är matte till Peder och Knud har skrivit en härlig berättelse om hur det var när hon och hennes familj hämtade hem Peder och hur det har det nu tillsammans. Kristins berättelse finns på NNL-bloggen nu. Så läs mer om Peder här! http://www.nnlbloggen.neverneverland.se Själv blev jag väldigt berörd och alldeles tårögd av Kristins berättelse om deras liv tillsammans. Jag har ett extra hjärta för Peder. Han har nu ett härligt och kärleksfullt liv tillsammans med sin familj. Han har det, som man säger i Norge, KOSELIGT!
Vackre Peder...

Minus igen...
Nu är det minusgrader igen och det biter i nosen och kyler om tassarna. Inte populärt här med kyla ska jag säga. Hon har varit glad idag på dagis framgick det av lappen på köksbordet. Rapporten lyder bland annat; "Kissade 16:00 när vi lämnade henne. FATTAS 1 dl mat. Var glad när vi gick hit med henne båda två. Hon tittade från höger till vänster på oss". Hon är så gullig. Hon visade verkligen att hon var förtjust över att både mormor och morfar var med idag. Det är ju inte så ofta som morfar är med ute på promenad längre. Det är mormor som går långpromenad och morfar får hon umgås med inomhus. Den där decilitern som fattas verkar det som att hon vill hoppa över idag. Däremot vill hon säkert ha leverpastej den lilla donnan. Men man kan ju inte alltid få som man vill. Fast OK då...! Det är ju alla hjärtans dag! Och hon är ju verkligen mitt lilla hjärta!
Mitt hjärta...

Söndagsvila...
Sovmorgon har vi ju nu oftast, sedan ett tag tillbaka, på lediga dagar. Jag vaknar före Katrina som ligger till på morgonen till ungefär klockan åtta. Det är förstås skönt att slippa gå ut i gryningen. Det var ju så det var tiidgare. Nu är rutinen ändrad och jag hoppas att det förblir så här. Fast man vet ju inte nu när ljuset och värmen snart är tillbaka. Idag har vi varit ute på en långpromenad. Dagen började bra med en solig promenad på morgonen. Sen mulnade det på när vi gick ut den längre rundan. Men det var skönt ändå. Resten av dagen har gått i vilans tecken. Erkänner villigt att jag inte har gjort många knop här idag. Städat lite, tvättat och lagat lite mat. Lilla K har ätit lite dåligt. Det brukar hon inte göra. Fast hon är pigg som vanligt så det är väl inget att oroa sig för. Nu är denna helgen nästan slut. Så snabbt den har försvunnit...
Skönt att ligga till...

En trevlig dag...
Sovmorgon, lång frukost och sedan en trevlig promenad med Theo, Judith och deras matte och husse. Borta var gårdagens gråmulna och snöiga väder. Idag har det varit kallt och strålande solsken. Katrina gillar att vara i en liten flock. Det märks för hon går gärna nära tillsammans med Theo och Judith. Theo och Katrina ju gamla bekanta men Judith har vi inte träffat mer än som hastigast tidigare. Den lilla irländska skönheten, Judith, kom ju hit i höstas. Nu hoppas vi på lite vårpromenader tillsammans framöver.
Mormor och jag var och handlade tillsammans på eftermiddagen. Morfar ville ha Katrina hos sig medan vi var och handlade. Det fick han naturligtvis. Nya tuggben hade jag med mig hem. Katrina fick välja vilket hon ville ha och tog ett med en liten torkad kycklingskiva i. En pigg tjej har vi haft här idag. Hon gillar när vi är hemma tillsammans. Nu sover hon i min säng efter att ha tuggat i sig sitt ben. Vi tvåbenta har ätit semlor och nu ska vi titta på melodifestivalen.
Pigg tjej...

Hemma hos Katrina...
Hej igen! Har varit i Stockholm genom jobbet i ett par dagar. Kom hem sent i går kväll efter flera extra timmar på Arlanda. Peder och Knuds matte trodde att jag hade varit och hämtat en voffs till. Men riktigt så fort går det inte. Men processen är igång! En viktig del är att "ansöka" om en dagisplats till. Den ansökan har inte riktigt besvarats ännu känner jag. Alla berörda ska vara i fas så gott det går. Men det ordnar sig nog tänker jag. Katrina, som har varit på dagis i två dagar, blev lycklig av att se sin matte igen och somnade tätt intill mig. I eftermiddag har vi varit lediga tillsammans lilla hon och jag. Det är skönt att vara hemma hos Katrina igen. Nu ligger hon i lilla huset bredvid matbordet. Hon gör ju det när jag också sitter här. Det är oväder ute. Det snöade i Stockholm igår och här hemma regnade det. Nu har temperaturen sjunkit och nu snöar det även hos oss. Gråmulet och trist är det. Katrina skyndade sig in när vi kom hem här innan. Hon är först in framför allt när vädret inte passar. En ny strumppipis har gjort entré. Den har hon busat runt med här innan. Snart är det dags för Katrinas eftermiddagsmål och jag ska baka en kaka. Allt är lugnt och skönt och nu ska vi ha helg!
Först in...

Storm...
I natt har det stormat. Det är nog många som har legat vakna av stormvindar med skallrande rutor gissar jag. Vi har varit vakna här i alla fall. Vaknade av att lilla K stod på golvet och pep mitt i natten. Inte för att hon ville gå ut utan för att hon var rädd och orolig. Hon brukar aldrig vakna så annars om hon inte har ont i magen. I går kväll somnade hon på soffan och så vaknade hon av oljud från stormen. Lilla gumman... Jag fick ta upp henne i sängen och sen låg vi där och höll om varandra. Då kändes allt helt plötsligt mycket bättre och hon somnade om så skönt. På morgonpromenaden var det inte skönt ska jag säga. Storm är inget vidare sa Katrina. När jag skulle gå till jobbet ville hon följa med mig. Hon markerade helt klart att hon inte ville vara ensam idag. Annars säger hon ju inget när jag går. Nu skulle hon med det var helt tydligt. Så vi gick till dagis tidigt idag och Katrina sprang nöjt in till sköna soffan på direkten. Hon talar om hur hon vill ha det min lilla sköna fröken.
Hon vet vad hon vill...

Trött idag...
Mormor hade idag lagt ett nytt mjukt täcke på en av sofforna. Katrina var inte sen med att lägga sig tillrätta där. Jag förstod på mormor att det inte hade varit helt lätt att locka henne därifrån. Vissa dagar är lite segare och tröttare än andra. Idag var det tydligen en sådan dag. Hur mycket kan man sova egentligen, undrar mormor?
I morse när vi var på morgonpromenad kvittrade fåglarna glatt. De ser ljust på framtiden och det känns ju hoppfullt. Det varnas för storm i kväll. Ännu har jag inte märkt av något oväder. Vi får väl se hur det har artat sig sen vid sista kvällsrundan. Katrina kom hem här, efter mig, tillsammans med mormor. Hon är glad när hon kommer hem. Hon springer direkt och hämtar en pipis när hon kommer in. Detta gör hon som en liten glädjeyttring. Sen går hon till matskålen och kollar om det är något kvarglömt. Det är det sällan...
I kväll är det "halv åtta hos mig" med folk från Karlskrona. Det ska vi titta på!
Mormor och Katrina...

På mattes jobb...
Katrina ligger i kojan och sover. Hon har promenerat fram och tillbaka med mig till jobbet idag. Jag hade lite jag behövde göra. Hon trippade runt i korridorerna och kollade läget. Medan jag pratade i telefonen så hade hon nosat upp ett kycklingben i en sophink. Hon kom och visade sitt byte som väl var. Kycklingben är ju inte så bra så det fick hon inte behålla. Hon fick ett annat ofarligt ben istället som jag hade med mig. Hon hade sin leksak med sig och hon sprang och lekte med den en stund. Sen vilade hon på en filt medan jag satt och jobbade. Hon är verkligen hur duktig som helst.
Själv grubblar jag på att utöka familjen. Planen är en fyrbent familjemedlem till när allt faller på plats och känns rätt. Beslutet att det ska bli en till är fattat. Nu ska rätt kille dyka upp och allt ska lösas praktiskt och logistiskt. Helst vill jag ju vara ledig ordentligt som jag var när Katrina kom. Sommaren är ju det allra bästa. Skulle nu den rätte dyka upp innan dess så får det bli en annan planering. To be continued...
På mattes jobb...

Stillsam kalaspingla...
Igår var vi på kalas på Saltö. Katrina är ju välbekant hemma hos jubilaren och brydde sig inte mycket om att det var mer uppståndelse än vanligt. Mormor och morfar kom också på kalaset och då blev Katrina förstås jätteglad. Annars höll lilla K en låg men vänlig profil. Hon låg inledningsvis lite fint på ena soffkanten. Hon fick, när det var dags för mat, lite kyckling i matskålen med den vanliga maten och gled sedan in i sovrummet och somnade där. Oh, vilken lugn hund sa alla. Hon märks ju knappt! Ja, Katrina är verkligen en stillsam kalaspingla. Det blev trots allt lite sent innan vi kom hem här. Vi fick skjuts hem här av goda vänner. Katrina åkte bak i en, för henne, främmande bil utan problem.
Min lilla skatt är lite dåsig idag. Det var trots allt en lite annorlunda dag igår. Det regnar det ute. Vi har varit ute och uträttat det som behövs. Mycket snö har regnat bort och då kommer andra hundägares synder fram. Katrina och jag är helt oskyldiga till detta. Det som göms i snö...
Det blir en dag inomhus, med undantag av en biltur till affären, denna lördag. Vi ska ha en riktig mysdag. Hoppas att Du får det också!
Dåsig...

Lång dag...
Idag blev det en lång dag på dagis. Jag kom hem från jobbet nästan halv tio här. Mormor och Katrina mötte mig på gatan. Katrina blev härligt glad av att se sin matte och det känns bara gott. Det var halt som bara den ute igen kände jag när vi halkade runt kvarteret en sista runda. När ska detta vända? Nu har lilla K intagit sin soffpose och somnat sött på soffan. Det är skönt att vara i sitt eget tror jag att hon, liksom jag, tycker. I morgon är vi lediga. Vi ska gå på kalas i morgon lilla fröken och jag.
Skönt att vara hemma...

Utträngd...
Vaknade i morse, utträngd på kanten av sängen, liggandes på en liten smal remsa inte större än en fönsterbräda med fyra utsträckta tassar i ryggen. Hon tar för sig! Vet egentligen inte hur detta går till? Det är mestadels mysigt att ha sällskap av en liten varm grey när jag sover. Jag klagar egentligen inte. Jag har ju själv bjudit in henne. Katrina sover inte alltid i min säng. Hon väljer ibland soffan och ibland sängen. Oftast sover hon på sin kant när hon ligger hos mig. Inget bök och stök. Som sagt oftast mysigt. Det händer dock ,att det blir som i natt, att hon söker sig närmre intill.
När hon vaknar på soffan så piper hon när hon vaknar. Det gör hon inte när hon vaknar i sängen. Jag är ju där då...
Morgonrutinen är sedan att hon kutar upp och hämtar en pipleksak som hon glatt rusar runt med medan jag klär på mig träningsoverallen, jackan och stövlarna. Efter morgonpromenad går vi hem och Katrina leker kanske en stund till med pipisarna medan hon väntar på frukost. Sen går hon och lägger sig igen medan jag gör mig i ordning för att gå till jobbet. Hon somnar om och blir senare hämtad av mormor. Så där rullar det på måndag till fredag...
Hon tar för sig...!

Lite pipigt...
Lite pipigt har det varit idag sa mormor. Varför får man inte riktigt veta. Hon har varit glad och hängt med som vanligt men pipit lite återkommande. Märkte själv att det var lite oroligt när jag kom hem också. Hon gnällde här lilla gumman och hade inte ätit sin mat. Det har hon gjort nu. Vi har gosat en stund och nu ligger hon i soffan och sover. Alla kan ha dåliga dagar. Även en liten långnosfröken kan känna sig lite nere ibland. Hon har visserligen varit ute på långpromenad med mormor idag men hon längtar väl till våren precis som alla vi andra. Så fort halkan har släppt och barmarken tittar fram så ska hon få springa lös igen, lilla gumman.
I väntan på våren...

Glad och lycklig...!
Det är häftigt när hon visar att hon är lycklig lilla Katrina. Idag blev det glädjefnatt när jag hämtade på dagis. Mormor hade precis sagt till Katrina att de skulle gå hem till matte när jag ringde på dörren. Oj, vad glad hon blev! Hon hoppade upp på mig, rusade runt och spexade. Inte utan att jag kände mig välkommen hem här i kväll. Dessutom är det en så underbar känsla när hon visar att hon är glad och lycklig på det här sättet. Tänker på den där lilla som kom i juli och den hon visar att hon är nu. Lilla, lilla hjärtat!
Glädjeruset fortsatte när vi kom hem här. Hon kasade runt här i rena yran så att mattorna låg som dragspel på golven. Men vad gör det...?!
Mattan ligger som ett dragspel...

Lite vår i luften...?!
Är det inte lite vår i luften ändå? Blå himmel och sol har vi haft idag i alla fall. Katrina fick följa med i bilen idag när mormor och jag skulle köra och handla. Det går helt plötsligt mycket bättre att stänga bakluckan nu. Katrina har ju inte gillat just det momentet. Nu står hon snällt och väntar på att jag stänger om henne. Skönt! Själva bilåkningen har aldrig varit problem men hon har visat sitt ogillande på väg in i bilen genom att bli stel som en pinne och väl inne i skuffen har hon försökt att fly ut igen. Även denna bit verkar nu ha fallit på plats.
Väl hemma från shopppingturen tog vi en långpromenad i solen. Vi hoppade över både täcke och mössa idag, Katrina och jag. Hon verkade glad över att slippa täcket för hon svängde extra på svansen, skakade på sig och sprätte runt. Lite vårkänning är det allt trots fortsatt kyla. Särbon som på grund av sitt arbete följer alla väderprognoser som finns att tillgå säger att han inte tror att det blir mer vinter nu. Vi väljer att tro på detta tycker jag. Eller hur?
På väg mot våren...

Trygg och lat...
Katrina är helt trygg nu efter dryga sex månader. Det tar sin tid att bli hemmastadd på alla sätt. Hon är vänlig, kärleksfull, lugn och lat. Får man säga så? En skön mjuk soffa är toppen att få "spralla" ut hela kroppen i. Hon älskar långa promenader. Även om det är härligt med lite fria galoppsprång ibland så är hon helt nöjd med att gå med halsband och koppel. Hon är som en dröm i koppel. Lilla K leker med sina saker och har koll på det som händer här hemma. Katrina är försiktig i sin framtoning men inte rädd. Hon är glad för människor som hälsar på henne och viftar vänligt på svansen för de som kommer hem hit. Lilla K föredrar män. Hon visar mest glädje inför de män hon känner och de som hon fattar tycke för. I veckan blev hon omedelbart förtjust i Leon som är tonårigt barnbarn till min goda vän Mona. Katrina finner sig i de flesta miljöer och ställen som vi besöker. Hon är nyfiken på andra hundar och fungerar bra tillsammans med de som hon får möjlighet att lära känna. Maten hon får slinker ner i ett nafs. Är det äggula eller lite naturell youghurt på maten är det toppen. Ett tuggben sitter aldrig fel särskilt om det är god doft på det. Hon är ensam några timmar på vardagarna utan problem. Hon kommunicerar tydligt med mig om hur hon vill ha det på alla sätt. Vi pratar mycket med varandra här hemma. Kel och gos är toppen tycker Katrina. Hon är min lilla skatt!
Trygg och lat...

Tjejträff...
Ny fredag. Skönt med helg. Ikväll får vi en gäst Katrina och jag. Vi ska ha tjejträff helt enkelt. Min goda vän och kollega Christine kommer hit. Katrina har legat på kökssoffan och bevakat matlagningen som jag har ägnat mig åt. Det ska bli trevligt att få prata, dricka vin och äta gott... Alla dricker inte vin förstås. Lilla K ska få en grisknorr hon. Jag tror att den uppskattas mer. Handboll är det ju också. Här blir det fullt upp. Hur nu detta ska gå. Katrina ligger nu och äter grisknorr och vill inte vara med på bild.
Min goda vän och kollega...

Vad är tid...?
Fick ett brev idag. Det är inte ofta man får det nu i dessa elektroniska tider. Det är Joels sambo/fästmö Emelie som har skickat brev till mig med flera fina foton som hon har tagit. Emelie är duktig på att fotografera och hon har en fantastisk känsla för detaljer tycker jag. Hon har en blogg att kika in på
www.smellofnature.blogg.sePå en av bilderna står en tänkvärd och klok text som jag vet att Emelie tycker mycket om. Hon har den i en bok;
Vad är tid?
-Hur lång tid är tio år? Fråga paret som nyligen har skiljt sig. Hur lång tid är tre år? Fråga en nybakad student. Hur lång tid är ett år? Fråga eleven som måste gå om nian. Hur lång tid är en månad? Fråga mamman till en för tidigt född baby. Hur lång tid är en vecka? Fråga chefredaktören på en veckotidning. Hur lång tid är en timme? Fråga de förälskade som väntar på att träffas. Hur lång tid är en minut? Fråga den som just missat flyget, tåget eller bussen. Hur lång tid är en sekund? Fråga den som överlevt en olycka. Hur lång tid är en hundradels sekund? Fråga den som tagit silver i OS.
-Tiden väntar inte på någon. Värdesätt varje ögonblick!
Bildkollage från Emelie...

Bortbjudna...
I kväll är vi bortbjudna Katrina och jag. Vi ska hem till en kompis som precis har flyttat till en ny lägenhet i stan. Vi tar en promenad i kylan. Det var riktigt kallt nu igen. Mormor ringde mig på jobbet för att lämna rapport. Katrina var hemma och hade fått mat. Maten hade hon inte rört och hon ville inte bli lämnad själv. När jag kom hem så tjöt Katrina av glädje och sen åt hon upp all maten i skålen på en gång. Så kan det vara...
Nu ska vi klä på oss och gå mot stan med raska steg. Det är alltid spännande att besöka någon i ett nytt hem. Hungrig är jag också. I det där hemmet bjuds det dessutom alltid på god mat. Hej då, nu går vi!
Hej då, nu går vi...!

Om att ha det bra...
Fick en kommentar till gårdagens inlägg från Anki om att en hund nog inte kan ha det bättre än Katrina. Det var snällt skrivet. Funderade en stund på de där trevliga orden. Tänker att just Katrina inte kan ha det bättre i alla fall. Hon har ju inte möjligheten att springa fritt på egen skyddad tomt som många andra har. Det kan jag vara lite ledsen över ibland. Men då är det ju tur att det blev just Katrina eftersom hon är en ganska lugn och försiktig fröken och som inte tycks bry sig så mycket om den frågan som hennes matte gör. Alla fyrbenta i vår närhet och som vi känner har det bäst egentligen. Alla får sin...Tänk vad rätt det blev med lilla silkesöra. När det blir dags för en kompis tänker jag att det kommer att bli lika rätt. Katrina kommer dessutom att vara en bra lots. Jag tänker på hur gullig hon var här när Amos var så rädd runt nyår. Hon hjälpte honom så tydligt då. Två andra som har det bäst är Amos och Bell. De leker i snön och har det så härligt om dagarna. De behöver inte heller vara ensamma så mycket om för Emelie och Joel varvar varandra så mycket de kan. Fick en bild av Joel idag. Den tar jag med här.
Amos och Bell har det också bäst...

Pratglad...
Ringde morfar på vägen hem. Han hade precis vinkat av Katrina som hade gått hem tillsammans med mormor. Morfar berättade att Katrina pratar och pratar hela tiden. De ligger tillsammans i sängen och myser och då "pratar" hon hela tiden. Inte missnöjt på något sätt utan mer för att förmedla synpunkter av olika slag menar morfar. Hon älskar att ligga sådär och kela och prata. Då har hon en massa läten för sig. Hon kråmar sig och slår med framtassarna och grejar. Sådär har hon det på dagis. Mormor och Katrina har gått långpromenad också. Så hon har fått lite av varje.
Katrina är glad för sin mat men äter inte alltid nödvändigtvis upp precis allt på en gång. Idag har hon varit extra hungrig. Hon slukade maten i morse och likadant nu på kvällen. Ibland är matlusten lite större helt enkelt. Det är skönt att hon äter. Verkar vara jobbigt med de som bara tittar i skålen och går. Hör av andra att det kan vara lite si och så med ätandet på en del håll. Från början ville Katrina att jag skulle vara i närheten när hon åt. Det där upphörde efter några månader. Det var väl en trygghetsgrej gissar jag.
I morgon ska jag arbeta´hemifrån så då behöver inte Katrina gå till dagis. Och det passar bra tyckte mormor, för hon har minsann annat för sig i morgon, pensionär som hon är.
Den pratglada ligger förresten nu i min säng och snarkar så det verkar slutpratat för idag...
Snarkar...
