Numera så lämnar jag Katrina ensam här hemma på morgonen och sedan hämtar mormor vid halv tio ungefär. Vi går morgonpromenad här tidigt och sedan får Katrina morgonmål. Efter intagen frukost går lilla sömntutan och lägger sig igen. Hon är så trött att hon bara tittar på mig med ett öga när jag säger hej då. Det funkar bra på detta sättet tycker jag. Ibland är hon ensam här en stund innan jag kommer hem också. Ungefär tre timmar är hon ensam utan problem varje vardag. Jag brukar lämna radion på här och lamporna är tända. Hon är tyst och sover oftast när jag kommer hem. Jag har frågat min granne och hon säger att hon aldrig har hört något från Katrina. Likaså sover lilla K på morgonen när mormor kommer och hämtar. Hon är trygg med att vara själv här hemma och det känns bra. Hon har fått ensamträna successivt. Det tror jag alltid är bra om man har möjlighet till ett sådant upplägg. Hon har aldrig hittat på något här hemma när har har varit själv. Jag har ingen erfarenhet av några ensamproblem sedan tidigare heller men jag vet ju att en del kan bli oroliga och stressade när det blir lämnade. Med Amos har jag använt en grind för att begränsa hans utrymme något när han var liten och började vara ensam. Den blev också en signal till honom om att han skulle vara själv så han gick till sin filt på en gång när grinden stängdes. Lilla gubben...Katrina har ingen stängd grind och hon ligger lite var det passar henne har jag märkt. Men så är hon ju en vuxen tjej som inte behöver vara riktigt lika hårt hållen...

Morgontrött...

Det är valptider för somliga läser jag om. Lite avundsjuk är jag allt. Någon gång vill jag också uppleva valp igen! Tänk att få nosa på en liten mjuk valpmage...

Fine lille Amos första båttur...



Liten Amos badar...


Världens finaste Lilleman Amos...

Idag har det töat och regnat hela dagen. Det har bitvis varit mer befogat med skridskor här på gatan. Mina pälsfodrade gummistövlar är räddningen när vi ska gå ut. Tur att Katrinas har pälsfoder i regnkappan också. Vet inte ens om detta ska kallas väder...Lilla K vill helst vara inne i stugvärmen. Hon piper ju så fort det inte passar och idag pips det varje gång vi går utanför dörren. Man blir lite sänkt sådana här dagar. Vänder det någon gång eller? Men januaridepp är vanligt förekommande läste jag i Aftonbladet så jag är väl i gott sällskap då...Man får roa sig bäst man kan. Tomtarna har förpassats till källaren och adventsstjärnorna har bytts ut mot de vanliga lamporna. Vi tänder ljus och myser så gott vi kan i väntan på bättre tider...  

Vi syns i alla fall...

Amos har första tjing på kojan, som vi kallar hundburen för. Nu har han precis varit ute på en kort kvällsrunda och han hinner knappt in förrän han ligger i kojan igen. Det kommer snarkljud där inne ifrån. Lilleman trivs. Han kommer fram när jag går och lägger mig. Då kommer han som ett litet brev på posten och ligger hos sin gamla matte en stund innan han hoppar ner och lägger sig på golvet eller i bädden. På torsdag ska han åka hem till Gävle igen med sin lilla familj. Då blir det tomt utan min fyrbenta älsklingskavaljer.
I natt väckte Katrina mig, vid halv två, och behövde gå ut. Annars så har hon numera riktigt hyfsade morgonrutiner jämfört med tidigare. Nu hade hon ont i magen och sa till. Problemet var bara att det dröjde innan hon satte sig. Inget ställe var tillräckligt bra att sätta sig på. Kissa går bra men...Så där gick vi ända till det hade löst sig och då var klockan nästan halv tre. Inte hjälpte det att jag blev irriterad heller och skällde på henne att sätta sig. Man kör inte med en greyhound på det sättet. Till slut kände jag mig desperat och gråtfärdig när jag gick där i snövädret mitt i natten och tänkte att jag aldrig kommer att somna om. När vi kom in igen så kröp lilla K ner hos mig i värmen och somnade. Själv somnade jag faktiskt om också nästan på en gång nöjd över att hon inte var sur på mig för att jag hade skällt på henne. Men i morse var jag trött. Nu har vi sovmorgon i morgon och jag är ledig i fem dagar.

Första tjing...