Jag har alltid haft lite svårt för pip och gnäll både från ungar och hundar. Oh, vilka gnälliga ungar de har då, har jag kunnat tänka. (Det är nämligen aldrig min egen unge som har gnällt) eller pust, den hunden står då alltid och gnäller. Våra egna hundar har aldrig gnällt. Katrina piper och gnäller. Men det gör inget. Hon gnäller bara då det är nödvändigt och hon vill tala om något; att hon behöver gå ut, att hon inte är nöjd med ställningen hon ligger i eller att det är något som kliar på henne. Det är hennes språk helt enkelt. Hon skäller ju inte den lilla piplisan.

Som det står i boken Retired greyhounds; "A contented greyhound will often lie on its back with its legs in the air"

Det är bara för mig att tacksamt ta emot!!!

Lilla gumman!!!

     

 

På promenaden igår så släppte jag Katrina på en inhängnad gräsplan. Greyhounds går från 0-70 km/tim på 6 sekunder. Katrina visade prov på detta i några korta ruscher. Vi sprang lite tillsammans och det tyckte hon var roligt. Hon kommer fint på inkallning. Vi tränade lite på detta. Just  nu är hon väldigt förtjust i matte. (och jag i henne) Men det kommer säkert dagar då jag ska prövas som matte. Det finns ett "eget stråk" hos dessa annars väldigt milda hundar. Det är kul tycker jag som har haft, och älskar, den egensinniga skotska terriern.

Att få springa lös ibland i full karriär är viktigt för en greyhound. Det räcker om detta kan erbjudas ett par gånger i veckan. Får de sedan ha en kompis vid dessa tillfällen så är det toppen. Vi får hitta en lämplig kamrat till Katrina så småningom men just nu är matte tydligen helt OK. Efter denna utflykt märktes det att Katrina var jättenöjd men också trött då hon inte är i full kondition ännu. Det är en härlig känsla att se henne glad! (Hoppas att jag kan fånga hennes glädje på bild vid ett annat tillfälle. Det är inte lätt att hinna med med kameran när det går undan). 

I really want this irish girl to be happy!

  

Igår var det hett på dagen och inte läge för längre promenader förrän på kvällen då det blev lite svalare. Vi gick långpromenad runt stan Katrina "Silkesöra" och jag.
Vi träffade en whippet och hans matte som var ute och cyklade. De stannade och pratade. Whippetkillen ville gärna hälsa och helst leka men Katrina villei nte hälsa(än). Vi bor nära varandra visade det sig så vi kan träffas så att hundarna kan få leka sen när Katrina är mogen för det.
Katrina är nyfiken och framåt under promenaden. Det är mycket att upptäcka. Halsen är uppsträckt och öronen som ser glada ut står intresserat upp. Hon är så otroligt fin när hon är i rörelse den lilla prinsessan. Katrina vänder nu upp blicken mot mig och "svarar" mig när jag pratar med henne. Det känns gott! Jag tänker på vad den kände hundpsykologen Anders Hallgren skiver. "Kontakt kan du inte kräva - bara förtjäna".
Stadsmiljön gick mycket bra att promenera i. Det var mycket folkliv på stan denna torsdagskväll och aktiviteter i varje hörn verkade det som. Katrina blev lite tveksam och drog in svansen vid ett tillfälle då vi stannade och pratade på ett ställe där det var lite för mycket ljud med musik och trafik.
När vi kom hem var det gott med vatten och härligt att få hoppa upp i kökssoffan och somna på favoritkudden. Tio dagar i nya hemmet! Katrina är fantastisk!

En gång räcker (i alla fall just nu)när jag säger nej till Katrina! Köksbänken är "Nej" att hoppa upp på även om det luktar väldigt gott däruppe.

Jag hittade en bok som är skriven av en engelsk tjej som har arbetat länge med ideellt arbete för pensionerade greyhounds. Jag tycker att den är jättebra. Givetvis skriven utifrån brittiskt synsätt men den ger en bra bild av dessa hundars ursprung, förhållanden och bra tips och fina bilder. Retired Greyhounds, a guide to care and understanding skriven av Carol Baby. Boken är utgiven tidigare i år och finns att köpa här i Sverige. Jag beställde min från Bokus.

NeverNeverLand är en ideell djurrättsorganisation som sätter den utsatta hunden i centrum. Är du intresserad av att veta mer om den insats som görs av alla som är engagerade i NNL så föreslår jag att du besöker föreningens hemsida på www.neverneverland.se
Du får även veta hur hundar på Irland har det. Dessa berättelser är så hemska att jag bara läser "med ena ögat".

Du kan också läsa om aktuella händelser på NNL-bloggen, www.nnlbloggen.neverneverland.se
Där finns nu en mycket bra berättelse av Ann-Catrin som i ord och bild beskriver sin och Katarinas resa till Irland i förra vecka. Där får du veta mer om hur hundarna har det då de är på PAWS rescue. Det var Ann-Catrin och Katarina från NNL som hämtade hem Katrina och två hundar till i måndags. Det är ett enastående arbete de gör för hundarna. Här är det själ och hjärta på riktigt!  

Katrina lämnades in på PAWS februari 2010. www.paws.ie Hon har stått där i fem månader och väntat på ett hem. Hur hon har haft det innan dess vet jag inte. Jag har kollat upp lite på PAWS hemsida och förstår att Katrina har två systrar som kom in tillsammans med henne. Båda dessa tjejer har i april adopterats till familjer i Italien. I stamtavlan finns det även en hane som jag uppfattar är en racer. Förmodligen har de tre tikarna inte varit tillräckligt och kvalificerat sig för att bli racers. Ann-Catrin på NNL säger att det av någon anledning är svårare att hitta hem till svarta hundar. Sånt fattar inte jag som bara har haft svarta hundar.

Det ska vara ett mindre tuggben till Katrina! Andra hundar i familjen har tyckt om stora tuggben. Flatten Amos tuggar ben som en flismaskin. Det gör inte Katrina! En fin dam vill ha nättare tuggben. Och så får det bli!