Det känns lite konstigt att gå till jobbet sådana här mellandagar. Inget är riktigt som det brukar. Många är lediga och det känns lite trögt. Det kan vara skönt också för man kan få undan lite som det normalt inte finns utrymme för. Katrina och Amos har också mellandag. Det verkar som att de vilar ut efter nyårshelgen. Det är nog tröttande med denna anspänning som nyårsafton för med sig. Katrina har sovit på dagis mest hela dagen sa mormor. När jag hämtade henne låg hon under en filt i mormors och morfars säng. Amos kom och hälsade väldigt snabbt när jag kom hem för att sen skynda sig tillbaka till, ja ni vet vad. Kojan är min säger Amos numera. Katrina har legat på kökssoffan som vanligt. Hon är ju matlagningsintresserad den lilla damen. Hon hade min ryggsäck att vila huvudet på medan hon följde mitt köksarbete. Vi tvåbenta är nu mätta och glada. De fyrbenta är i alla fall glada. Riktigt mätta verkar de aldrig bli. Nu är det kvällsrunda som gäller. Sen ska vi mysa en stund framför TV:n innan det är läggdags.

Matlagning på distans...

Idag har det bjudits på lutfisk på Saltö. Katrina och jag halkade dit på eftermiddagen. Det har varit mildare och frusit igen så det är iskana på vägen. God lutfisk fick jag i alla fall och Katrina fick ett ben. Lilla K känner till sina ställen hos Rolf och trivs så bra. En annan som trivs är Lilleman. Han är så förtjust i kojan här hemma. Han skyndar sig att äta så att han ska komma först till kojan. Att det var han som skulle gilla detta lilla ställe mest hade jag inte trott. Amos har nu nyfriserade öron och tassar. Klorna är klippta och tassarna insmörjda. Han ligger nästan och sover när jag klipper hans öron. Lilleman njuter när man håller på och plockar med honom. Nu snarkar de här i var sin hörna. Båda har varit aktiva idag så de är nog inte så pigga på att gå ut en sista runda någon av dem. Men vi skyndar oss tillbaka in igen så fort vi kan.

Puss min skatt...


Skönt i soffan...


Här är det också skönt...

Så har vi klarat av nyårsaftonens stora elände. Katrina tyckte att det var obehagligt men klarade kvällen bra. Amos däremot var alldeles förstörd hela kvällen. Lilla Bell verkade tämligen oberörd. Amos har nog väldigt känsliga öron. Det smärtar i öronen när det smattrar och smäller. Den lilla kloka killen låg inne i kojan när vi tvåbenta åt nyårssupén. Katrina låg utanför kojan på sin bädd och lilla Bell under bordet med huvudet nära Katrina på bädden. Alla tre ville ju självklart vara där vi andra i flocken höll till. Senare, när oljudet tilltog, så gick Amos in i badrummet. Han låg där inne i mörkret ända till halv två på natten. Vi kunde då gå ut, Katrina, Amos och jag. Amos hade inte kissat sedan klockan tre. Det låste sig helt och hållet för honom. Han var så lycklig när han hade kissat och gick med kopplet i munnen hela vägen hem igen. Han somnade sedan direkt på kökssoffan och Katrina somnade i kojan. Under eftermiddagen och kvällen kände Katrina helt klart av att Amos var rädd. Hon slöt så tydligt upp vid honom och hjälpte honom att klara situationen. Det är fantastiskt att se. Min lilla skatt som nu också är bekväm med att Bell är här. Lilla Bell som är så stor men ändå liten. Hon är så gullig och leker själv med alla sakerna i leksakslådan när de andra två är så tråkiga och bara ligger och sover.
Idag har vi kunnat vara ute som vanligt men det märks här på både Amos och Katrina att de är lite dagen efter. Det tar på krafterna att fira nyår...

Alla tre samlade; Amos i kojan, Katrina på bädden och Bell under bordet...

Sista dagen på 2010! Det har varit ett händelserikt år på ett personligt plan. Både och kan man säga...Joel har flyttat hemifrån och Amos följde med, Katrina kom till mig den 12:e juli och pappa blev sjuk. Detta är viktiga händelser i livet som har påverkat min vardag, mina känslor och tankarna om livet.

Bloggeriet började jag med när Katrina kom den 12:e juli. Att blogga är en trevlig syssla och det är fantastiskt roligt att Ni tittar in här. I detta nu passerar bloggen 3302 besök och 5652 sidvisningar. Det är så kul att så många återkommer och följer mitt liv med Katrina. 

Joel och jag har varit ute en morgonpromenad med Katrina och Amos. Vi har hittat ett nytt ställe där Katrina kan vara lös. Det var första gången som Joel fick se Katrina "out of lead". Nu blev han ännu mera kär i henne då han fick se hennes glädje i full fart. Amos tyckte inte att det var lika roligt då hon är mycket, mycket snabbare än honom. Han försökte genskjuta henne den lille räven men det gick inte så bra det heller. Nu har det fått lufta sig och i morgon kan vi gå dit igen. Då ska jag ta kameran med mig. Nu ska jag börja förbereda aftonens meny...

Jag vill nu önska er alla ett gott slut på 2010 och ett  riktigt GOTT NYTT ÅR 2011!

Stor kram till alla bloggläsare från

Margaretha med lilla fina Katrina

Gott Nytt År...!

Kommer precis in från en sista kvällrunda. Vi gick ut tillsammans med Joel och Amos. De fick vända in igen så fort Amos hade kissat. Krutlukten ligger redan tät på vår gata. Flera kraftiga smällar och raketvisslingar har redan hörts på gatan och här omkring. Amos hade snurrat ihop sig i kojan när vi kom tillbaka in. Lilleman är rädd och har hittat sin trygga plats. Katrina tycker att det är obehagligt men hon hanterar situationen bra om det inte är för nära som det smäller. Nu ligger hon på sin bädd och vilar efter promenaden. Jag känner mig helt maktlös just nu och dessutom förbannad. Det är en otrolig flathet och nonchalans från politiker och myndigheter när det gäller att ta ansvar för det regelverk som faktiskt finns kring detta med raketer och fyrverkerier. Men det är, som med det mesta, starka krafter och intressen som i grunden styr detta elände. 
Lilleman och Katrina får gå ut en mycket tidig promenad i morgon och sedan får det bli kortare vändor vid behov resten av dagen. Går man ut i gryningen så kan man väl hoppas att inga "rakethulliganer" har hunnit vakna.
Amos har varit på mitt jobb och hälsat på idag tillsammans med Joel. Amos är ju en riktig charmör och är glad mot alla men han blev särskilt förtjust i en av tjejerna. Han riktigt tjöt för att få hennes uppmärksamhet. Joel säger att han aldrig har sett Amos bli så förtjust i någon som han inte tidigare har träffat. Jag tänker att han är extra förtjust i blonda småländskor. Sedan tidigare vet jag att han också blev väldigt glad för min goda vän och kollega Christine som även hon är blond småländska.

Katrina vilar...

När jag kom hem här efter jobbet så var mormor här för att lämna Katrina. Amos var ensam hemma, när mormor och Katrina kom, för Joel hade gått för att träna. Jag möttes av två överlyckliga små figurer i hallen. Amos med Katrinas regnbågstäcke i munnen. Han tar det som ligger närmast. Och Katrina med strumppipisen i munnen. Hon galopperade fram och tillbaka här i full inomhuskarriär. Mormor har aldrig sett henne sådan. Mormor tycker lite synd om Amos. Katrina styr och ställer lite med honom tycker mormor. Det gör hon faktiskt den lilla näbbgäddan. Det får inte bli så att han blir som ett undanskuffat styvbarn tycker mormor. Det är ingen risk säger jag. Nu har båda fått mat. Amos har hittat till kojan. Han trivs där inne. Han ligger långt in i kojan och sover. Katrina ligger på kökssoffa och tittar på när Joel lagar mat.  Frid råder...

Lilleman Amos längst in i kojan...

Vi har haft lite tassvård i kväll. Kloklippning och insmörjning av tassarna. Det senare är väldigt trevligt särskilt när vi använder försvarets hudsalva. Den är god den. Matte smörjer in och Katrina slickar bort. Tassarna tar sryk nu i kylan. Efter kvällspromenaden har Katrina och Amos legat en stund tillsammans på madrassen. Det är så gott att se dem tillsammans. Just nu ligger Amos inne i min säng. Han ligger hos mig på natten han. Amos som är så glad jämt. Hans livsmotto verkar vara; varför vara ledsen när man kan vara glad! Katrina står ute i köket hos Joel. De har fått så fin kontakt på bara några dagar. Katrina är också glad och hon verkar bli inspirerad av Amos ständiga glädje. Joel busar med Lilla K som parkerar sig på madrassen hos Joel när kvällen kommer.

Fina lilla Katrina och fine lille Amos...

Elände...Nu börjar det! Raketer och smällare. Det började smattra för en stund sedan här utanför fönstret. Amos ligger redan på helspänn inne i vardagsrummet på schäslongen. Han flyttade sig precis från sin plats i hallen och intog ett trygghetsavstånd till oljudet. Nu ska detta f..tyg hålla på till nyårsafton och minst tre dagar efter det. Amos blev rädd för smällare först förra året. Han hade inte brytt sig tidigare men i fjol var det något som hände som gjorde honom fruktansvärt rädd. Katrina blir helstirrig, åtminstone utomhus, för hon fick höra raketer för ett tag sedan. Det var väl någon som firade något, jag vet inte vad. Så att hon kommer att var rädd förstår jag. Flora var också rädd på sin tid. Hon kröp in under sängen och kom fram när det hade lugnat ner sig. Detta är ett gissel för alla fyrbenta och deras mattar och hussar. Man är helt maktlös i frågan känns det som. De regler som finns efterföljs inte. Här i kommunen får man inte skjuta inom detaljplanerat område utan tillstånd. Men vad hjälper det. Karlskrona har upplevt ett par mycket tragiska dödsfall på nyårsafton där raketer har varit direkt orsak till detta fruktansvärda. Dessa sorgliga händelser har inte gett upphov till någon direkt förändring av det allmänna förhållningssättet bland folk i denna kommunen. Minnet är kort och drivkrafterna starka för detta, enligt min uppfattning, helt meningslösa skjutande.

Lilleman Amos är rädd...

Bell är grandisflicka. Hon är ett år och lever tillsammans med Joel, Emelie och Amos förstås. Det har ju gått väldigt bra med Katrina och Amos tillsammans här under samma tak. Idag har Bell varit här för första gången. Katrina och Bell har träffats ute ett par gånger och hos mormor och morfar en stund på julafton. Bell är ju både liten och stor på en gång. Hon är också väldigt snäll och nyfiken liten tjej. Amos är väldigt glad för sin "lillasyster" och har koll på att inget händer henne. Katrina har nog aldrig träffat en så stor fyrbent kompis tidigare. Hon fick mycket att hålla reda på här och hon visade alla tänderna flera gånger för Bell. Det räckte att Bell tittade på henne så kände hon sig trängd och morrade. Det gick också bra långa stunder. Hon vänjer sig så småningom min lilla gädda. Katrina låg länge inne i huset och Bell under bordet. Amos hade koll på bordet kan man säga. Joel fyller år idag så vi har haft födelsedagsmiddag. Nu vilar lugnet. Katrina ligger på Amos filt i hallen. Joel och Emelie tog med sig Amos och Bell ut en runda. Snart kommer Lilleman tillbaka hem med sin husse. Då blir lilla K jätteglad för hon har blivit väldigt förtjust i Joel. Och vem är inte det...!

Söta flickorna Emelie och lilla Bell...

Lilleman Amos är hemma! Mitt lilla hjärta som jag har levt med sedan han var en liten plutt på 10 veckor fram till han var nästan tre år. Jag saknar honom så fruktansvärt mycket här. Han är ju Gävlebo nu och är tillsammans med sin husse som han älskar över allt annat. Husse är bäst men han vet att han är hemma igen i sitt "barndomshem". Det råder inga tvivel om detta. Han flyter in här som om inget har hänt. Amos och Katrina går här som om de alltid har känt varandra. Det är bra att ha minst två hundar. Att tillhöra en fyrbent flock är toppen för alla. Första natten så låg Amos hos mig i min säng fastän han blir så varm. I natt har han legat på Katrinas bädd bredvid min säng. Soffbordet har vi skjutit upp nära soffan för att få plats med en stor madrass på golvet. Joel ligger där. Katrina ligger hos Joel eller på soffan. Någon hade gnagt lite på soffbordets ena hörn i morse innan alla hade vaknat ordentligt. Bordet står ju så nära när man ligger i soffan så någon kunde väl helt enkelt inte låta bli. Katrina låg på soffan, när jag steg upp, och såg oskyldig ut. Hon gjorde dock ett lite försök att gnaga lite till på bordet när jag såg det och hon fick då en liten tillrättavisning. Vi ska väl tro att detta är tillräckligt. Det kommer att krävas en åtgärd för att få det där skadade hörnet snyggt igen. Får fundera på hur jag ska lösa detta. Fast det är ju bara materiellt. Det är så mycket annat som är viktigare...

Mitt hjärta, Lilleman Amos...
 

Från oss till Er...
En riktigt God och fridfull jul önskas alla bloggläsare!

Da noi a Voi...
Un Buon Natale auguro a tutti i lettori del blog!

/Margaretha och lilla Katrina

Jag har mitt barn...
Joel och Amos är hemma! Jag är så glad! Bilresan gick bra från Gävle. Det är så oroligt att ha sin familj ute på vintervägen i dessa tider. Amos är ju flatte och hälsar alltid väldigt ordentligt. Han är ju liksom glad hela han. Han blev så lycklig av att se mig på gatan och han hittade hem direkt. Vi hämtade Katrina hos mormor och gick en promenad tillsammans. Det gick väldigt bra. Mötet mellan Amos och Katrina har varit väldigt odramatiskt. De har nu sprungit runt här inomhus med alla leksaker. De har ätit i varsin skål i köket. Nu ligger de och vilar lugnt och stilla. Katrina i det lilla huset och Amos, som han brukar, ute i hallen där det är som svalast. Han har blivit en stor kille sen sist. Han fyller ju fyra år till våren och han har utvecklats till en grövre stor hane. Min lilla Lilleman...

Hemma...

Mötte morfar i porten när jag kom hem här. Han hade precis lämnat Katrina. Allt har varit bra idag på dagis fick jag klart för mig. Igår var det soffliggarna i Gävle på bild här. Idag är det Katrina på ännu en soff- och kuddbild. Förstår av hälsningen från Yougi, Jester och Gilly att Katrina inte är ensam om att gilla kuddar. För en stund sedan, när jag tog fotot, låg hon nerborrad med ansiktet ner mot kuddarna och nu har hon vänt på steken och ligger med huvudet på kudden och alla benen upp. Det varierar ska jag säga. Snart ska vi ut i vinterkylan som nu är nere på 14 minusgrader. Det blir lite lock och pock här när det är dags för kvällspromenaden. Misstänker att det blir en väldigt snabb tur. I morgon kommer mina älsklingar hem och firar jul...

Soffliggare...

Lilla K vill helst ha kudde. Hon är minsann mästare i bekvämlighet den lilla irländskan. Hon har kuddar i alla soffhörn, i sängen och nu har hon fått kudde i kojan också. Igår kväll låg hon "avigt" på schäslongen. Hon pep till, hoppade ner och hoppade upp igen på andra hållet. Sen snurrade hon ihop sig på kudden och somnade. Hon sov sedan sött där ända till morgonen.
Jag har en stor korg med lock och handtag. Den har tillsammans med en korgstol följt mig genom livet. Trots många flyttar och två valpar har den där korgen klarat sig oskadd. Ända till nu. Jag vaknade i morse av att någon knaprade på korgen. Någon hade också lagt lösa flisor från korgen snyggt i en hög bredvid sig. Vem någon är har ni säkert räknat ut. Ingen smaklig frukost tydligen men ganska trevligt att greja med så där på morgonkvisten. Det krävs inga högljudda tillrättavisningar i denna lilla familjen. Ett litet nej är allt som behövs. Det skadade hörnet vänder vi inåt väggen så syns det knappt.
Vi har mycket snö nu som alla andra i det här landet. En vinterpromenad har vi tagit idag. Tänk vad landskapet förändras. För inte så länge sedan var det grönt och nu har vi ett vinterland.

Sensommarkväll...



Vinterland...

Piplisa och jag har varit ute idag på en hyfsat lång promenad. Hon gnäller varje gång som hon ska sätta sig lilla hjärtat. Vilken evig tur att det inte framgick av den lilla texten som fanns intill hennes bild på NNL:s hemsida, när jag började titta efter en liten fyrbent kompis, att hon är en gnällspik. Då vet man ju inte... För det är ju så att vi alla har våra tillkortakommanden och mindre bra egenskaper som vi kommer till insikt om efter hand. Men kärleken är större än så. Vi tar hand om de bekymmer som kommer och löser det mesta så att vi trivs med varandra. Vi hör ihop nu hon och jag. Det är till och med så att jag tycker att det är bra när hon piper och gnäller. Hon berättar helt enkelt för mig när hon ogillar läget och hon ger sig inte heller för den delen. Och min ändrade inställning till detta, mina vänner, är ett framsteg för mig för jag har allltid varit lite överkänslig för gnällspikar.

Inne i värmen piper vi inte minsann...

Min lilla snöstjärna fryser om tassarna och klagar när vi går ut. Mormor och morfar har inte lyckats få ut henne på någon längre promenad idag. När mormor väl har lockat upp Katrina från soffan och hon själv står färdigklädd och redo för att gå ut så har Katrina vips hunnit springa undan och lagt sig på ett nytt ställe. Annars följer hon mig i hasorna vad jag än gör, säger mormor. Vi har nu precis varit ute en kvällsrunda här.  Hon följer snällt med mig ut men det är inte populärt att sätta sig i snön. Då piper och klagar hon. Och kallare ska det bli sa de på vädret nyss. Hur ska detta gå... Den lilla snöstjärnan vilar nu på soffan i värmen. Tassarna är upptinade igen och nu ska vi titta på "på spåret".

Lilla snöstjärna...

Igår blev det inget inlägg på bloggen för det gick inte att logga in på blogg.se. Snön yrde på hemvägen från jobbet på kvällen. När jag kom hem låg lilla K inne i sitt lilla hus och väntade. Det är första gången som jag har sett att hon har lagt sig där när hon har varit ensam. Två ögon blänkte i mörkret där inne i hyddan när jag kikade in. Vi tog en snöig promenad och hon skuttade runt i snön. Med blandade känslor tror jag. Hon är jätteglad och viftar på svansen när hon skuttar fram och samtidigt piper hon för det är kallt om tassarna. När vi kom in igen rusade hon runt med alla leksakerna så hon blir väldigt upplivad av all snön verkar det som. Katrina vill gärna bli avtorkad om tassarna när vi har varit ute. Hon är noga med detta och kommer på en gång när jag tar fram handduken. En liten lur på kökssofan blev det sedan. Hon är så gullig när hon ligger med framdragna bakben så att alla fyra tassarna ligger vid huvudet som en liten tassbukett.

Fyra tassar...

På lappen som låg på köksbordet idag när jag kom hem hade mormor bland annat skrivit. "Hon har 2 dl att fordra. Vår mat är slut. Allt är bra" Hon låg på minus alltså när det gäller dagligt matintag. Den som ändå kunde säga det. Jag har minsann inget att fordra. Hon har fått sin fordran, den lilla spinkiga damen, plus ett litet gott ben som hon har legat på kökssoffan och knaprat i sig. Hon missar inte en enda lite "pylla" i matskålen. Aptiten är det då inget fel på. Så i det fallet är vi lika hon och jag. En liten promenad har vi också hunnit med. Nu ligger hon i min säng i värmen och har det gott. Hon har fullt upp på dagis om dagarna så hon är inte så krävande precis. Hon märks knappt på kvällarna här hemma. För min del hade det varit helt OK att umgås lite. Får ta igen detta till helgen.

Litet ben - aldrig fel...

När jag kom hem idag var Katrina redan lämnad här hemma. Hon hade varit ute precis och fått mat dessutom. Detta framgick av lappen på köksbordet som morfar hade skrivit. Skönt! Jag var inte ett dugg sugen på att gå ut igen i kylan efter en iskall promenad hem från jobbet. Nu har jag  tänt ljus och så myser vi inne. Kylan kommer ända in känns det som sådana här kalla dagar. Lilla gumman har fått en tuggring. En liten vit sak av en sort som hon gillar skarpt just nu. Det tar en stund för henne med en sådan ring. Hon ligger med öronen upp och ser fokuserad ut. Nu lägger jag mig under en filt och slår på TV:n. Tio dagar till jul och om en vecka kommer mina älsklingar hem... 

Mys...