Mattes lilla kärleksmums...
Jag tar ner månen till dig, lilla K, om det krävs! Mattes egna lilla kärleksmums! Jag är "helt såld" på denna mjuka, kloka och kärleksfulla lilla grey!

Närhet ska det vara...
Idag fick jag ett trevligt mail från Theos matte som frågade om vi kunde ses så att Katrina och Theo kunde träffas. Theo är en whippet på sex år. Jättetrevligt tycker jag som märker att Katrina verkligen behöver en kompis att umgås med. Det ska bli jättekul att låta dessa två träffas. Ser fram emot detta.
Katrina är väldigt vänlig, kärleksfull och försiktig. De är det greys. I boken "Retired greyhounds" som jag har nämnt tidigare kan man läsa om att pensionerade racers används i vården i england för att besöka sjuka och äldre. Det finns även exempel på hur greys används som högläsningshundar i skolan. Ett barn som behöver extra stöd i att lära sig läsa kan stärka sitt självförtroende genom att läsa högt för en grey som ligger intill och lyssnar. Detta är ju en klockren uppgift för rätt hund under rätt förutsättningar. Rasens egenskaper är ju perfekt och de är ju dessutom så lugna och avslappnade inomhus. Visst är det lysande och också väldigt rörande att ett barn kan få möjlighet att växa på detta sätt.
Kanske ska man inte vara fullt så avslappnad om man tar ett sådant uppdrag. Det kan ju uppfattas som lite väl frånvarande.

Mer såhär kanske. Stilla, närvarande och intresserat lyssnande.

Visst passar vi ihop?




Som ett plåster...
Idag har vi varit på långpromenix i det vackra vädret och bandaget har suttit på hela vägen. Hon njuter av att spänsta fram och nosa här och var. Vi träffade en liten whippettik, som heter Maja, på vägen. Det är något särskilt vinthundar emellan. Det är tydligt att de pratar samma språk. Så familjen är väl inte fullständig förrän vi har en till här hemma. Men vi lär gärna känna några lekkamrater, för nu tror jag att Katrina är sugen på en kompis , att träffa ibland och få busa runt med ordentligt.
Vi stötte på mormor och morfar här utanför när vi kom hem. Katrina ignorerade dem totalt. Det är märkligt. Hon är ju så glad när hon kommer dit annars om dagarna. Det var precis som att hon sa. - "Det är helg nu! Jag ska inte vara hos er förrän i morgon".
Lilla fina Katrina! Hon kan se lite mallig ut ibland!

Men det gör jag också ibland, enligt vissa, har jag hört!

Bandage i 14 dagar...
Åtgärden är att Katrina under två veckor ska ha ett stödjande bandage. Veterinären tror att "bursan" kan gå tillbaka då den inte har blivit större sedan den uppstod. Och som hon också sa - "nu behöver du aldrig ligga på hårt underlag mera för nu har du fått det så bra".
Vi passade på att ta en vikt när vi ändå var hos veterinären. Nästan 27 kilo. Lilla K har ökat ett kilo sedan hon kom. Det är bra. Det är bara muskler.
Bandaget är dock inte så lätt att behålla på rätt ställe. Eländet kasar ner. Framför allt får hon ha det när hon vilar men det ska ju helst sitta på hela tiden. I rörelse är det svårare att få bandaget att fästa. Armbågsleden är ju i rörelse när hon går så det är knepigt. Vi var hemma hos en kompis igår kväll som har ett förflutet på ortopeden. Jag fick lite tips om hur man lindar. Mona som vi var hos hade en skön säng tyckte Katrina. Fast hon går inte upp och lägger sig förrän hon får klartecken att hon får lägga sig där. Dessutom måste hon inspektera överallt innan hon kan koppla av. Sedan låg hon och sov så skönt bland kuddarna. Det är trevligt att kunna ta med henne såhär. Hon flyter bara med liksom.
Idag har bandaget suttit på under en promenad till stan. Vi gick en runda och tittade på aktiviteten kring valstugorna som de har satt upp på torget. Färgen på Katrinas bandage är dock ingen symbol för något politisk ställningstagande på något sätt. Det fanns bara blått helt enkelt. Men blått är flott! Eller hur?

Idag är vi på radion...
Du kan lyssna på inslaget och titta på det lilla reportaget om du vill genom att följa länken. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=105&artikel=3937101
Det är många som har hittat till min blogg idag. Du som är nytillkommen bloggläsare hälsas välkommen. Det är mycket roligt att så många hittar hit och vill du följa bloggen så är det ännu roligare.
Bilden på Katrina och mig är från vårt första möte på Arlanda den 12:e juli. Det var en stressad och varm hund jag fick ta emot här på sommarens varmaste dag. I bloggarkivet och under rubrikerna kan du hitta inlägg från den första dagen och fram till nu.
Vill du veta mer om hundar på Irland och om förhållandena där? Kanske blir du nyfiken på vad en adoption innebär. Djurrättsorganisationen Neverneverland kan ge dig information. Jag rekommenderar att du besöker föreningens hemsida www.neverneverland.se De har även en blogg och finns dessutom på facebook.

Man får krusa...
Det har varit en härlig solig sensommarkväll med skön luft. Vi tog en promenad på västra mark. Det är en härlig tid nu med svalare klimat och härliga dofter i skogen. Vi lufsade i lugnt tempo för jag är lite bekymrad över Katrinas armbåge och vill inte anstränga den för mycket. Vi ska ju till veterinären i morgon och få detta undersökt.
När vi kom hem så hade Herr Kantarell varit här och lämnat en papperspåse med kantareller utanför dörren. Härligt med en macka med smörfrästa kantareller. Jag har fixat med kantarellerna och Katrina har legat på kökssoffan som vanligt. Hon vill inte ha svamp. Däremot tackar hon inte nej till lite leverpastej och därefter en liten tupplur.


Rörigt på dagis...
- Katrina hon är så klok, så det är inte sant, säger mormor


Idag blåser det minst sagt friska vindar i Karlskrona. Nu ska vi gå ut vår kvällspromenad, Katrina och jag. Det lockar inte direkt som det blåser och har sig. Lilla K ligger just nu i kökssoffan med benen rakt upp i vädret och ser ut som om hon varken vill eller behöver gå ut. Jag får nog dra upp henne om det ska bli någon promenad...


"Piplisa"...
Jag har ju berättat förut att lilla K piper då det är något hon vill eller då hon inte riktigt gillar läget. Det är helt enkelt hennes sätt att uttrycka vissa av sina känslor. Om något inte går tillräckligt fort eller blir efter hennes tycke så kommer det ett litet pipgnäll. Som när jag inte är tillräckligt snabb med nyckeln när hon vill in efter promenaden eller då jag är alldeles för långsam med att ta fram maten eller då hon inte hittar en bekväm ställning att ligga på eller rätt ställe att ligga på. Någon "piplisa" har jag aldrig haft förut men det är bara att vänja sig... Hon är ju så gullig lilla Mymlan!
Det går fantastiskt bra att lämna henne om dagarna. Hon vet nu vart vi ska gå och styr kosan till rätt dörr i "mormor och morfars" trappa. Hon börjar vifta på svansen redan i trappan och sen när hon kommer in går rumpan som bara den. Hon är glad för både "mormor och morfar" men... Det kan inte hjälpas men "morfar" är bäst. Det bara är så. Det har varit likadant med alla våra tidigare fyrbenta vänner. När "morfar" gick ut idag utan Katrina så inte bara pipgnällde hon. Hon "gråter", berättar "mormor".
På fredag eftermiddag blir det ett besök hos veterinären. Veterinären vill titta på hennes misstänkta bursit. Den är inte värre idag och verkar inte vålla henne något problem. Vi får se om de tömmer den eller vad de hittar på. Ska den tömmas så blir det väl också antibiotika.
Idag blir det ingen bild på Katrina för jag laddar kameran. Däremot så fick jag en bild från min son Joels fästmö, Emelie. Den kom på mailen i söndags just som jag längtade som mest efter mina älsklingar i Gävle. Så här är de; Amos, Joel och Bell!
foto;Emelie Håkansson www.smellofnature.blogg.se
Misstänkt "bursit"...
Från det till detta...
Jag ska köpa ett "hus" till lilla K som jag har sett att matte Camilla www.livetmedlurcher.blogspot.com har till sina tre små NNL-kompisar. Kolla gärna hennes blogg. Hon har ett härligt gäng med två lurcherpojkar och en greyhoundflicka. "Huset" kan man ha hemma som viloplats men framför allt jättebra att ta med när man reser bort. Då har Katrina sin egen trygga plats även när vi inte är på hemmaplan.

Det regnar...
Katrina blev blöt och kall idag då det började regna när vi var ute. Detta är inte populärt. Hon piper helt enkelt av missnöje. Sedan har hon inte velat gå ut mera. Sist jag tog fram kopplet så försvann hon som en avlöning in i sängen. Hon visar egen vilja lilla K. Sen är det ju inte alltid man får som man vill...
Det blev trots allt en snabb runda ut för att sedan vända tillbaka till kökssoffan för att titta på när jag lagade mat. Det luktade tydligen gott för nosen vädrade väldeliga. Hon låg där i kökssoffan med grisen och kossan som hon hade hämtat. Jag vill inte säga att hon leker med dem utan mer att hon tar med sig och umgås med dem litegrann.
Så idag blev det en slapp söndag. Det är ju rätt mysigt trots allt. Om det klarnar upp kan vi ta en skön kvällspromenad.
I morgon börjar en ny, ännu orörd, vecka....
Ledig lördag...
Kvällen har vi tillbringat på Saltö. Särbon kan också leverpastejtricket(fast jag blev bjuden på annat). Katrina har gjort sig hemmastadd både i soffan och på sängen. Det är bra det.
Det är en fridfull kväll. Vi tar en stilla promenenad hem vid vattnet. Det känns som om vi har känt varandra länge, länge min lilla skatt och jag.

Svansen går...
Idag har Carina som är journalist på radio Blekinge varit här för en liten intervju och träffat mig och Katrina. Carina hade hört talas om oss och ringde igår och frågade om hon fick göra en grej. Det blir kanske ett litet inslag i radion nästa vecka och något på radio Blekinges hemsida. Hon tog bilder här utanför. Katrina gjorde som vanligt bra ifrån sig. För egen del vet jag inte. Det är inte helt lätt att säga rätt saker när man får en mikrofon upptryckt under näbbet. Hoppas att det blir något trevligt.
Katrina är ju en greyhound som har levt under andra omständigheter än hon nu gör. Jag vet ju inget om detaljerna i hennes liv fram till hon kom till mig. Om hon har haft det bra, ok eller dåligt har jag ingen aning om. Jag vet bara att hon blev lämnad som oönskad till ett rescue med all sannolikhet därför att hon inte höll måttet som racer som så många, många andra fantastiska greys. Jag har tagit emot henne här och ger henne ett annat liv än hon annars skulle ha fått. Hon ger också mig ett annat liv än om jag inte haft henne här. Jag har räddat henne om man så vill men hon har också räddat mig. Hon är min lilla skatt! Jag är så tacksam över att få ha henne här. Nu är det vi för alltid!

Ren och fin...

Allt rullar på...
De tre första jobbardagarna har rullat på bra. Katrina tycks redan ha vant sig vid de nya rutinerna. Hon är glad och viftar på svansen när hon kommer till "mormor och morfar". Hon har redan hittat sina viloställen hos dom. Hon har undersökt allt och morfar är populär för han har tagit till leverpastejtricket för att stiga på rankinglistan "vem står högst i kurs hos Katrina". På eftermiddagen har Katrina varit ensam här hemma någon timme innan jag kom hem. Det gick bra. Hon låg i sin bädd och "lyssande på radion" när jag kom hem och såg helt obekymrad ut.
Nu ikväll har vi varit ute ett par timmar på promenad och Katrina har fått vara lös på fotbollsplanen som vi brukar gå till. Gode värld vad hon springer! Jag blir lika fascinerad varje gång jag ser henne rusa runt. Det hann mörkna medan vi var där på planen. Det är fuktigt och höstaktigt redan. Lite vemodig känsla. Både jag och Katrina blev myggbitna. Hon gillar inte när myggen biter. Särskilt inte om de sätter sig på hennes bakdel. Då säger hon ifrån genom att pipa och glo på mig lite hjälplöst.
Tassvård...

Idag är vi trötta...

Det är en kanin i busken. Katrina gör sig startklar. Tur för kaninen att jag håller i snöret!

Galopp i halt gräs...

Hon har varit rätt trött sedan den lilla damen. Nu ligger hon här i soffan efter en kvällspromenad med mig och "mormor". I morgon börjar jag att jobba igen. För Katrina väntar de nya rutinerna.

Slut på semestern...
Fem veckor har gått hur fort som helst. Vi har haft våra första veckor tillsammans i vårt lilla lediga vardagsliv som ni, alla som läser bloggen, har kunnat följa. Nu är almanackan framtagen och kollad, jobbmobilen är laddad och ett nytt vardagsliv med nya rutiner väntar. Jag kommer att fortsätta med bloggen. Följ gärna med... Det är inspirerande och väldigt kul att så många har velat följa oss i sommar.
Jag är Katrinas matte på riktigt nu! Nästa gång vi har en längre ledighet hoppas jag på att jag får bli "dubbelmatte".
Katrina needs är friend of her own kind!

Hitta hem - inga problem!



Vi går hem i mörkret genom stan som är full av liv och rörelse ikväll. Äntligen svalt och skönt! Det har varit riktigt klibbigt varmt idag.
Det är inte bara mycket folk utan även mycket kaniner ute ikväll. Katrina gör sig beredd till en rusning men det räcker att jag gör en liten markering till henne med kopplet och säger - Detta är deras ställe. De bor här. Så spänstar hon vidare och bryr sig inte. Knepet är framför allt att ligga steget före och hålla koll på omgivningen. Så man får inte somna till.
Hon vet var hon bor, Katrina! Det är rätt kul att se när hon ökar takten den sista biten hem efter en promenad. Väl hemma svänger hon in i vår port som om hon aldrig har gjort något annat. Hon finner sig som sagt i de flesta utflykter som vi företar oss nu. Borta bra men hemma bäst tror jag ändå att hon tycker. Och då är vi ju överens, Katrina och jag!
Jag är så glad...
På stan är det sailfest i dagarna tre med flyguppvisning av j...la JAS både fredag och lördag. Det gäller att hålla sig inne och stänga omkring sig mellan 12-13. Detta h...vete har vi varje år här. En helt onödig muskeluppvisning som våra hundar alltid har plågats av. De flyger precis över där vi bor. Det är synd om alla små med känsliga öron...

Vad har matte lärt sig idag?
Jo men! Katrina klarar alldeles utmärkt att vara hos "mormor och morfar" en hel kväll när matte är på "grönbete" för att träffa goda vänner. De har ju varit med förr "mormor och morfar" och tagit hand om och älskat alla våra fyrbenta vänner genom åren. Först underbara lilla Fjonkan, sedan älskade lilla Flora, och så lille skatten Amos och nu lilla fina Katrina som nu även hälsar "morfar" med svansviftning. Så nu är alla goda vänner och det är bra det. På måndag är det ju slut på mattes semester och "mormor och morfar" får ett "dagbarn" i huset.
Svansvift, glädjetårar och leta godisar...
Allt tar sin tid...
Vi har letat godis idag. Detta har vi övat på ett tag då lek på detta sätt verkar helt obekant för Katrina. Nu går det riktigt bra. Hon hittar alla fyra godisarna under kuddar på olika ställen i vardagsrummet.

Katrina vilar sig i form...
Greyhounden brukar kallas för "världens snabbaste soffpotatis" Katrina är inget undantag. Idag har hon vilat sig i form i stort sett hela dagen med avbrott för några kortare promenader i vårt kvarter och en tur i bilen till affären. Det har varit gråmulet och riktigt "innepularväder". Framåt kvällningen gjorde vi en uppryckning och har nu varit ute på promenad i två timmar. Katrina är superpigg då hon är ute. Hon gillar verkligen att promenera, nosa och titta på allt. Det är perfekt hundväder nu. Det är augustiluft och det börjar "lukta skolstart". Jag tycker att det är helt OK.
En riktig snygging...
Vi promenerar i regnet runt högskolan. Den nya utbyggnaden av BTH är väldigt fin. Mycket fönster ut mot vattnet.
Där kan man spegla sig, upptäcker Katrina.
- Det går en riktig snygging där!!!
New greyhoundcoat...
Jag har köpt i England på Dogcoats http://www.dogcoats.net Fungerade super att beställa därifrån. De har mycket att välja på.
Sitter som en smäck!
Nu håller hon sig torr och varm i höst och syns gör hon också i neongult med extra reflexer när mörkret infinner sig.

Katrina - en av många...

Uppgifterna är hämtade på NeverNeverLands hemsida. Läs mer om Greyhounds på Irland på www.neverneverland.se
Ett sönderrivet fårskinn och mys på balkongen...
Det har varit väldigt varmt idag så det har blivit korta promenader. Vi träffade en annan hund som Katrina hälsade på. Det var ett positivt möte. Katrina har varit ensam idag några gånger när jag har varit i tvättstugan och på affären. Det gick bra. Det var första gången som hon låg i sin bädd när jag kom tillbaka efter att ha varit och handlat. Tidigare har hon stått vid dörren och väntat. Hon börjar vänja sig.
På kvällen har vi haft en liten familjeträff på vår balkong. Katrina har legat vid balkongdörren på en filt och lyssnat. Hon vill ju vara med hela tiden. Hon kom ut mellan varven för att umgås en stund. Mattes knä är skönt att sitta i. Vi gör så ibland och Katrina njuter. Hon älskar när jag kelar och plockar med henne. Det är härligt att ha en fyrfota liten vän!

Katrina och jag en ledig torsdag...
"Mormor"dyker upp en stund på eftermiddagen. Katrina blir glad och viftar på svansen när hon kommer. Det har hon gjort tidigare också. Det är bra det. Annars visar inte Katrina så mycket av glädjeyttringar. Jag hoppas att det släpper lite efter hand. Det hon visar är tillgivenhet och att hon är nöjd när hon får vara nära.
Vi har nu ikväll varit ute i ett par timmar och lufsat. Katrina har fått vara lös på ett säkert ställe. Hon tar inga självständiga initiativ utan springer efter mig mest hela tiden. Hon är mycket noga med att hålla reda på matte. Kommer direkt när jag ropar. Jag släpper nu Katrina när vi kommer hem i vår port. Hon följer efter mot hissen och vet precis hur allt går till och vart hon ska ta vägen efter hissfärden för att komma hem. Väl hemma har vi gömt lite levergodis på mycket lätta ställen. Detta är helt nytt för Katrina. Sannolikt har hon aldrig fått vara med om sådana aktiviteter. Hur hon har haft det i sitt lilla liv de första tre åren får jag aldrig riktigt veta...
Nu ligger hon här bredvid mig i sin mjuka fleecebädd. Jag hör en djup suck. Hon ser rätt trött ut. Eller hur?

Nytt halsband...
www.hundhalsband.dinstudio.se
Svart läder med klara stenar på både halsband och koppel. Fint ska det vara! Så är det bara...
Mattes lilla prinsessa! Allt klär en skönhet!

Borta bra men hemma bäst...
Här ligger Katrina i mattes säng efter en lång dag hos "mormor och morfar". Borta bra men hemma bäst!

Nosen arbetar...
Eftersom jag ser henne hela tiden så är det svårt att se skillnad dag för dag men idag tyckte jag att det märks skillnad på hennes päls och muskulatur till det bättre. Pälsen är bättre och blankare och hon har en tydligt spänstigare hållning.

Vid vattnet händer det alltid grejer att kolla in. Hon är nyfiken, det lilla hjärtat, på det som händer runt omkring.

Kommer det någon så måste man ju få kolla...
Vem gör inte det!

Undrar om det är någon kändis som har varit här tidigare idag?

Efter två timmars promenad är vi ganska nöjda både Katrina och jag. Hon har redan gått och lagt sig inne i min säng...
"Mormors och Morfars" säng är också skön...

På eftermiddagen hade vi gäster hemma. Matte fick luktärter och andra fina blommor. Det brukar vara så i detta huset den 1:a Augusti...
Katrina bekymrar sig inte ett dugg över att det kommer folk. Hon ligger kvar och sover och reser på sig när det börjar bli matdags. Hon är cool denna tjejen! Fast hälsa lite kanske skulle vara trevligt? Jasså, inte det. Vad gör man? Inte mycket...

Vi var ute på promenad idag också och träffade Benz med husse och matte. Benz är en bordercolliekille och en mycket trevlig sådan tyckte Katrina efter ett tag. Vi promenerade tillsammans och denna bekanskap utvecklade sig mycket trivsamt så vi ska träffas och promenera igen.
Allt utvecklar sig så väldigt bra tycker jag. Katrina är en helt fantastisk liten tjej!
Följ min blogg med bloglovin...
Du kan välja att prenumrera på min blogg! Då får du meddelande om när jag har uppdaterat.